Dan före dopparedagen

I morgon är det julafton!!! :-) Crazy. Har varit sjuk i två omgångar nu, så jag har inte alls hunnit mysa innan jul utan har haft fullt upp...

Det är kallt som sjutton. I går var det knappt så att Romeo ville vara ute, och han som älskar snö! Han blev trimmad förra veckan, så nu fastnar det åtminstone inte en massa snö vid tassarna. Alltid något. Får se om han gillar sin julklapp... Gör han det så lär han inte lida av kylan längre.

Romeos nya kärlek är vår julgran. Eeeh, vår stora, fina kungsgran som just nu ligger över tv-bänken. Den välte! Har varit och köpt en ny stabil fot, så när pappa kommer ska vi nog få ordning på åbäket. Hade lite på känn att den skulle välta, så när Romeo höll till under granen blev jag inte bara arg utan orolig. Han visar den förvånansvärt lite uppmärksamhet, nu när den har vält. Märkligt.

Passar på att önska alla en riktigt GOD JUL!

Koppelproffsen

Snörvel, snörvel. Här var det förkylt vill jag lova. Blev nog smittad av vår lilla pepparkaksgubbe i söndags. Både pappa och jag har åkt på värsta förkylningen den här veckan. Fast jag verkar ha kommit undan lindrigt om man jämför (peppar peppar).

Vi har fått diplom, Romeo och jag. I torsdags var det dags för vårt sista koppelkurstillfälle och vi tränade bl.a. på hundmöten och aktivering under promenaden. Det gick riktigt bra. Vi har ju gått en del kurser tidigare, så allt är väl inte helt nytt, men ibland behöver man repetera. Det har i vilket fall hjälpt. Romeo går mycket bättre i kopplet nu. Antagligen för att jag blivit duktigare också.

Försöker bli roligare på promenaderna nu. Även de korta bitarna till och från dagis. Tror att det kommer bidra till att det går ännu bättre. På dagens morgonpromenad fick Romeo gå på muren, leta godis i snön och sitta fint när jag gjorde "myggan". Förutom de övningar som har med koppelgåendet att göra, alltså. Det är snart dags att gå ut igen. Klockan är 15 och det börjar redan bli mörkt. Måste vara tillbaka innan 16, för då måste jag tömma torkrummet på tvätt.

Det är rätt stökigt här hemma, men jag är inte riktigt pigg nog för storstädning. Tänkte dock plocka undan lite och slå in julklappar i e.m. Där har vi fördelen med att bo litet. Visst, det blir snabbt stökigt, men det går också snabbt att städa! :-)

Nu slaskar det! Usch och fy!

Usch, nu är det lite slaskigt ute! Gillar det INTE. Det ska bli kallare senare i veckan som tur är, så all snö hinner nog inte försvinna. Det är bra trevligare med en enbart snöig hund, än en hund som är smutsig och dyngsur.

I fredags hade vi fest på jobbet. Jag och mina 1000 närmaste kollegor. :-) Romeo fick vara hos mamma och pappa, men han är ju rätt van att vara där så det gick hur bra som helst. Själv dök jag upp kvällen efter och fick sova i stora gästsängen med Romeo. Det är så skönt att kunna bre ut sig, men ändå ha plats för Romeo.

Är lite inne på att möblera om i sovrummet faktiskt, men jag kan nog inte köpa en ny (bredare) säng redan. Den jag har är bara fyra år gammal! Det vore dock rätt skönt att kunna bre ut sig.

Vi bakade pepparkakor i går, syrrorna, mamma och jag. Lille Love försökte också, men det är nog inte så bra för en ettåring att äta en massa deg, så han fick bara vara med en kort stund. Han hade liiite svårt att inte stoppa deg i munnen hela tiden. Men i sin bedårande pepparkaksklädsel var han ändå vår lilla pepparkaksgubbe! Romeo tyckte nog vi var rätt trista, så han låg mest vid mina fötter och sov.

Snön ligger vit på taken...

I morgon är det första december. Och i går var det första advent. Julen närmar sig med stormsteg, and I like it! :-) Försöker bara njuta så mycket det går, för det är ju det här, dagarna fram till jul, som är det härliga med juletider.

Nyss gick mina barndomsvänner Ullis och Pia. Med sig hade de varsitt urtjusigt pepparkakshus, som sig bör efter vårt årliga byggprojekt. Mitt är helt okej också faktiskt, och när det väl blivit dekorerat är jag alldeles övertygad om att det kommer se strålande ut. Romeo var väldigt nyfiken när vi byggde, men han var ändå ganska duktig när vi bad honom hålla sig undan när vi öppnade ugnsluckan. Det enda var att tjejerna höll på att snubbla över honom och hans leksak som låg mitt på golvet. Annars uppförde han sig exemplariskt. Förstås!

Vi har börjat på koppelträningskurs, Romeo och jag. Med handen på hjärtat behöver jag nog kursen mer än honom. Tycker redan att jag märker skillnad efter en av tre lektioner. Håller jag bara stilen kommer vi bli riktigt duktiga! Vi hade lite tur för det är bara en annan tjej med hund som går kursen. På så sätt hinner läraren verkligen med oss och vi får mycket individuell träning. Perfekt tycker jag, även om ett av Romeos problem är att han vill hälsa på alla hundar, och det är svårtränat med bara en hund till i hela Rålis...

Det är rejält kallt ute nu, lite väl kallt kanske, även om Romeo och jag gillar snö och vinter. Det är i varje fall betydligt bättre än slask och töväder, så det är bara att se till att klä på sig ordentligt. Jag är faktiskt inne på att skaffa "skor" till Romeo. Typ såna där som ser ut som thermovantarna man hade som barn. Dels för att snön fryser fast i pälsen vid tassarna, dels för att stadshundar ofta får sprickor i tassarna av sand och salt på vägarna och dels för att det verkar som att han faktiskt fryser om tassarna. Ska i varje fall kolla upp det.

Nu när vi är ensamma hemma igen, Romeo och jag, och jag satt mig vid datorn, har han lagt sig på mina fötter under bordet. Myyyyys! Förresten har jag fått en sängkompis på sistone. Jag tror det är för kallt på golvet för Romeo har börjat lägga sig i fotändan på sängen om nätterna. Normalt somnar han uppe hos mig och hoppar sedan ner och sover i korgen ömsom på golvet. Men inte nu. Jag har lagt en fårskinnsfäll på golvet, så det har blivit lite bättre, men det drar nog lite kallt i varje fall. Måste nog lösa det på något vis, å andra sidan är det ganska mysigt att han en varm vovve vid fötterna.

Charmören

Romeo var en riktigt charmör på pappas fest. Alla tyckte att han var en underbar hund (förstås!). Men, med så mycket folk omkring så höll han sig dock nära mig hela tiden. Mina sysslingar Edvin och Viktor följde med när vi skulle gå ut en sväng. Det var trevligt med sällskap. Det är förvånande hur dött och tyst det kan vara i ett radhusområde en fredagkväll! För att inte tala om kl. 2 på natten! Tycker det är lite småläskigt faktiskt. Då känner jag mig faktiskt tryggare i stan där det känns som att det alltid är lite folk ute och rör sig.

Vi stannade hos mamma och pappa hela helgen i princip och fick skjuts hem på söndagen. Jag har fått en fin läsfåtölj med fotpall efter mormor, som också kom på plats nu. Den står iofs på den gamla kakelugnsplattan där Romeo brukar ligga, för där är lite svalt, men han har kommit på att det går att ligga under fåtöljen.

Just nu väntar jag på lillasyster med familj. Vi ska utforska den stora djuraffären i Bromma om ett tag. Romeo får snällt stanna hemma. Tog ut honom på en promenad precis, där han träffade flera fina hundar. Gustaf - riesenschnauzern - kände vi redan, men den lilla fralla-tjejen på sex månader och den söta ettåriga boarderterriern var nya bekantskaper. Snygga tjejer, tyckte Romeo! :-) Innan promenaden fick han lite hjärngympa också i form av lite träning och en omgång Hunddomino (med torkad blodpudding som lockbete). Nu lär han sova ett bra tag när jag är borta.

Annars verkar helgen bli lugn. Känns ganska skönt faktiskt att inte ha några planer.

Lugnt och stilla... zzzz...

Livet efter årets lansering, mormors begravning, en dagstur till Malmö och två dagars seminarier är hur skönt som helst. Det är som om lugnet lagt sig över allt, jobb som hem. Jag tror det är därför jag är så trött. Romeo verkar likadan. Han känner väl att jag lugnat ner mig.

Synd bara att min rygg krånglar. Det gör att det ibland blir riktigt smärtsamt att ta en promenad med Romeo. Men, i morgon ska jag till kiropraktorn. Hoppas det hjälper. Sedan ska jag börja träna på allvar. Är trött på att ha ont jämt. Jag vill ju vara där för Romeo, jag vill kunna springa runt och busa, ta honom på långpromenader och inte bli tvungen att åka hiss så fort vi kommer till en rulltrappa.

På fredag ska vi på fest. Det är helt otroligt, men min pappa fyller 70!!! Jag som var bartender på hans 50-årsfest. Var det så länge sedan? Romeo får följa med. Jag tror han kommer charma alla gäster. :-) Det är tur att jag har en social hund som gillar att träffa folk. Annars vet jag inte hur jag hade löst det.

Vintern kom och gick

Den här veckan var det vinter i ungefär en halv dag, utanför innerstan kanske lite längre. Romeo hann inte riktigt njuta av snön innan den försvann igen. Nu regnar det istället. Som sjutton.

I onsdags regnade det också. Ett ganska passande väder för dagen. Det var dags för oss att begrava lilla mormor i Järfälla kyrka. Precis som det brukar, var det väldigt sorgligt och jobbigt att gå på begravningen. Men samtidigt kändes det bra att få säga farväl och gråta ut. Ceremonin var jättefin och kändes väldigt personlig. Romeo fiok stanna hemma i mamma och pappas hus. Han skötte det galant och var en jättebra tröst när vi väl kom hem. På kvällen fick vi veta att mammas 72-åriga farbror gått bort tidigare på dagen. Han hade hjärntumör. Vilken j-a dag! :-(

Lillasyster Jenny sov över hos Romeo och mig, för hon skulle ner till Småland igen där hennes familj var kvar. Romeo älskar henne och han hade lite svårt att bestämma sig för var han skulle sova om natten. Han kröp upp hos Jenny, sedan kom han till mig för att somna, sedan gick han till Jenny någon gång under natten etc.

Det som är så underbart är att den kärleken är ömsesidig. Jenny var ju med när jag träffade Romeo första gången. Han var bara sju veckor gammal och har träffat henne sedan dess, så jag antar att det bidrar.

I morgon åker jag till Malmö över dagen, så Romeo får vara hemma några timmar innan mamma och pappa kommer och går med honom till dagis. Det kommer gå utmärkt. Det vet jag.

Lilla mormor somnade in för gott...

Det har varit en turbulent tid på sistone. Förra torsdagen gick min söta lilla mormor bort. :-( Det kom ganska plötsligt trots att hon var 88 år. Hon har alltid klarat alla motgångar, så innerst inne trodde jag nog att hon skulle bli lika gammal som sin mamma (som blev 98). Mormor kände på sig att det var på gång, för hon sa det till mamma innan de åkte till sjukhuset kvällen innan. Nu fick hon en hjärtinfarkt i sömnen, så förhoppningsvis slapp hon lida. På något vis är det bättre så här. Min farmor tynade bort i en sjuksäng i många många år och det var väldigt plågsamt att se.

Livet är verkligen upp och ner... I går firade vi världens bästa ettåring, min systerson Love. Han åt tårta för första gången, och han åt med entusiasm. Båda händerna grävde i tårtan och han hade tårta över halva ansiktet när han var klar! Romeo gillade presentöppningen, för då dalade det ner trevligt, tuggvänliga pappersbitar på golvet. Är man lättroad så...

Efter kalaset åkte vi till mormor och morfars gamla lägenhet och tittade på saker. Det kändes jättejobbigt att komma dit och hon inte var där. Det var nästan lite så man skämdes när vi tittade i skåp och lådor. Romeo reagerade också. Han gick in genom dörren och tittade sig omkring och när ingen kom såg han förvirrad ut. Det var liksom någon som saknades. Då brast det för mig.

Ändrade planer

Det blev visst ingen agility i dag. Förvirring i leden typ. Hade kunnat skynda mig i väg till Amnestys öppet hus som jag också hade i kalendern, men jag mådde inte alls bra. Åt fil, flingor och mackor till middag... Gosade lite med Romeo och det hjälpte faktiskt lite. Huvudvärken som pinat mig hela dagen blev dock värre under kvällen. Efter en treo började den tona bort lite grann, men det känns fortfarande. Huvudvärk SUGER!

Romeo känner verkligen på sig när jag inte mår bra. Så fort jag satte mig ner på soffan efter att vi kommit hem kröp han upp i mitt knä och ville inte flytta på sig. Min lilla älskling.

Ibland är jag rädd att jag håller på att bli en "crazy old dog lady" men ibland känns det som en rätt bra idé. Jag vet att det är att fly från sina problem, så jag jobbar på det. Tro mig. Men, tanken på att ha en egen liten cavalierflock är ändå rätt lockande.

Nu är det nog höst i alla fall...

Det har blivit så kyligt senaste dagarna. Det bara slog om. I lördags var jag ute på stan och gjorde lite ärenden och då var det varmt nog att bara ha en tröja på sig. När Romeo och jag gick ut på kvällen var det plötsligt så kallt. Så där "in i benmärgen"-kallt. I morse saknade jag vantarna. Vilket omslag!

Ibland är jag nästan avis på Romeo som har en värmande päls! Å andra sidan är det säkert skitjobbigt när det är riktigt varmt på sommaren...

Just nu sitter jag hemma själv, för jag har jobbat lite hemifrån på eftermiddagen. Det känns så märkligt tomt att vara här utan Romeo. Jag kommer på mig själv att känna med fötterna om han ligger där och drar ut stolen försiktigt för att inte han ska flyga upp från var han nu brukar ligga. Tror det är dags att hämta honom nu.

Romeo har en ny kompis på dagis. Jag uppfattade inte riktigt namnet, kan ha varit Ture... I vilket fall som helst fick jag se dem skojbrottas härom kvällen när de blev hämtade samtidigt. Kul att se, för Romeo har sällan någon att brottas med som är i rätt storlek. De var helt tokiga! :-D

I morgon kväll börjar fortsättningskursen i agility. Det har inte blivit mycket träning under sommaren, så det ska bli kul att ta tag i det igen. Ska ladda med både korv och favoritleksakerna. Hoppas Romeo tycker det är lika skoj som det var när vi tränade agility i våras!

Nu, mot dagis! :-)

Sorry guys!

Det har varit alldeles för tyst här på bloggen på sistone. Jag skäms. Får väl skylla på att jag inte mått på topp senaste tiden... Avsaknad av entusiasm är inte det bästa för en bloggare.

Dessutom var jag en hel helg på Västkusten för att fira Åsa och Joakims bröllop (tokroligt!). Romeo var naturligtvis en duktig kille när jag var och partajade på Tjörn. Han fick dras med en busig labbevalp som heter Segra (och hennes matte "fröken" Amanda) i ett dygn. Amanda berömde honom för att han hade skött sig så bra, för Segra hade varit rätt jobbig tydligen. Sedan var det kusinen Love som busade (fast då fick han även mysa med moster Jenny). Det fixade han galant!

Nu i helgen var vi dock mest lata, han och jag. Vi gick iofs en långpromenad till Pampas Marina i lördags... Romeo drog och jag följde efter, typ. När han väl fått simma lite så blev han lite lugnare. Vi var helt slut på kvällen båda två. Säger väl något om våra (inte så intensiva) motionsvanor.

I morgon ska jag till Oslo över dagen. Flyger kl. sju!!! Får väl gå ut med Romeo typ halvsex... Sedan får han somna om för att bli hämtad av mina föräldrar vid niotiden. Han ska få gå på dagis som vanligt, så det inte blir för konstigt för honom. Mamma och pappa ska hänga i stan hela dagen. (Jeez, vad skönt det verkar vara att vara pensionär - om man har hälsan ska tilläggas.)

Släkten är bäst!

I går var det kennelträff på Hundöarna vid Drottningholm. 21 av Romeos släktingar var där och det var en härlig syn! Cavalierer är de snällaste och underbaraste hundarna som finns. Knappt någon skällde alls och de bara sprang runt, åt gräs, badade och hade roligt.

Romeo och hans pappa Simba pussades en massa, men när Romeo försökte kaxa sig sa Simba ifrån ordentligt. Det är bra, han behöver lära sig att han inte alltid kan göra som han vill. När jag satt i gräset ett tag kom helt plötsligt Romeos faster Mimmi och satte sig i mitt knä för att gosa lite. :-) Jag är så sugen på att skaffa en liten black & tan-tjej.

Behöver jag ens nämna att Romeo var helt slut hela kvällen sen..? Trodde inte det.

I morse när vi var ute på promenad såg jag helt plötsligt en stor grej i Romeos ansikte. Den var ungefär stor som ett häftstift och blank bron/svart-färgad. Jag fattade inte vad det var faktiskt, för det såg inte ut som en fästing. När jag pillade på den ramlade den bort, men Romeo är lite svullen där den satt... Kanske var det en fästing ändå... men i så fall var det konstigt att jag inte såg den tidigare eftersom jag duschade Romeo i går, fönade och borstade hans päls, och dessutom torkade under ögat innan läggdags. Får hålla lite koll så han inte blir dålig.

I eftermiddag är det fotboll igen. Hoppas det går bra. Det behöver vi verkligen. Romeo får vila hemma medan jag är borta. Han sköter sig jättebra hemma.

TIllbaka i verkligheten

Nu har verkligheten krypit sig inpå oss igen och det är svårt att förstå att vi just hade semester i tre veckor.

Det började ju "fint" med att jag jobbade en dag och sedan blev sjuk. För Romeo var det kul dock att komma tillbaka till dagis, så han berördes inte så värst. Han var helt slut på kvällarna efter första dagarna tillbaka. Han busade väl järnet hela dagarna. :-)

I går var jag på möhippa så Romeo var med min mamma och pappa på kalas hos morbror i Väsby. Har inte kollat hur det gick än, men jag tror nog det gick jättebra. Han och deras shi tzu Linus verkar komma hyfsat överens numera. Det är så märkligt att vara hemma utan Romeo (som jag är just nu). Jag kollar efter honom när jag drar ut stolen, är beredd att säga åt honom när en hund skäller på tv etc etc.

Åh, vet du något pinsamt? Jag har tränat in ett smackljud som jag använder för att få Romeos uppmärksamhet. Härom dagen när jag väntade på hissen och den inte kom använde jag det på på hissen!!! Garvade högt när jag insåg vad jag gjorde.

En dag kvar...

Nu är semestern nästan slut. Just som jag började vänja mig vid att vara ledig.

I dag har Romeo och jag varit på The Studio och blivit fotograferade. Han visade sig vara en lite rastlös modell, men några jättefina bilder blev det. Framför allt är det kul att få fina bilder på oss tillsammans, jag har ju mest bilder på honom som jag tagit. Han skötte sig verkligen exemplariskt. Jag glömmer ibland bort hur duktig han är, särskilt i nya miljöer och med främmande människor. Han charmade alla på kuppen. :-)

Jag har inte haft sådan tur med vädret på min semester, men det har varit okej. (Det kunde ha vart värre!) När vi var i Eksjö var det inte riktigt badväder, men det hindrade inte Romeo. Han badade både i en gigantisk vattenpöl och i sjön. Det var nästan omöjligt att få honom att kliva upp, när han väl var i vattnet. Samma gällde för schäferkusinen Alfons. Annars var det mysigt i Ekjsö. En dag åkte systrarna på roadtrip till Ullared och då fick Romeo vara hemma med "karlarna". Det gick ju bra, det med.

Hur det gick med ögat? Efter tre dagar med kortisondroppar har han inte haft några problem alls. *pustar ut*

Ett öga rött

Där fick jag för att jag var rastlös... Precis när jag tog på mig strumporna för att ta mig till Djurakuten och hämta Romeos pass upptäckte jag att hans öga såg jättekonstigt ut. Det var som att det nedre ögonlocket hängde ner i ögonvrån och man såg hans ögonvita. Bara en skymt att den (ögonvitan) ger mig stora skälvan för det får mig alltid att tänka på Olyckan. Sedan såg det ut att ha börjat svullna. Insåg på en gång att det var något som behövde undersökas, så det var bara att skynda i väg till veterinären.

Fick vänta lääänge eftersom jag inte hade bokat tid och gissa hur mycket tankar som hann gå runt i mitt huvud på den tiden?! Höll på att börja storgråta flera gånger. Jag är SÅ rädd för att han ska få problem mitt sitt enda öga. När vi väl kom in var svullnaden större och mer röd-rosa. Romeo var jätteduktig under tiden veterinären Anna undersökte honom och hon kom fram till att det inte var något allvarligt. Det var inget som var trasigt i ögat och inget som satt där och irriterade. Och bedövningsdropparna hon hällde i för att undersöka gjorde saken bättre!

Det hela tituleras "cherry eye" och ska behandlas med kortisondroppar. Kanske var det något han tittade för nära på under morgonpromenaden som utlyste det, vem vet?

Nu är jag i varje fall så lättad och helt slut efter hela grejen. Tackar min lyckliga stjärna för att det inte var värre!

Semesterlunk

Nu har vi haft semester en vecka till. Börjar känna mig rastlös. Visst är det meningen att jag ska slappa på semestern, men det förutsätter nog lite miljöombyte. Nästa sommar ska jag se till att komma bort i början av semestern. Längtar till nästa vecka, när Romeo och jag tar tåget till Småland för att umgås med lillasyster och hennes familj.

Vädret har ändrat sig nu. Det är svalare, mulet och lite regnigt. Faktiskt ganska skönt, så länge det inte är så hela tiden. Romeo gillar iofs att bada, men jag tror han föredrar när det inte är så varmt ute.

Kungsholmen runt

Nu är det semester! I dag har jag sprungit till och från tvättstugan, men på eftermiddagen tog jag och Romeo en lång promenad på Kungsholmen. Han hann bada två gånger (och torka där emellan), till sin stora glädje!

Jag käkade en sen lunch/tidig middag på BouleBar i Rålis, men tydligen har de blivit strängare där, för Romeo fick sitta utanför staketet. Det var inte helt lätt att efterfölja, då han lätt kunde både åla under och hoppa emellan... När jag var där i fjol var det inga problem alls. Det var tur att det inte var gassande sol, för annars hade jag fått gå vidare, för naturligtvis var det ingen skugga utanför staketet. Förstår faktiskt inte logiken med det. Inte har det någon positiv effekt för allergiker om hundarna sitter på andra sidan ett staket av ståltråd...

Det är lite typiskt det där. Jag gick runt och letade efter ett ställe att äta där vi båda kunde vara. Ratade ett par i början, siktade in mig på ett hundkafé (som sedan visade sig ha stängt) och sedan var jag så hungrig att jag höll på att dö. Naturlgigtvis hade jag med mig snacks till Romeo, men inget till mig själv.

Som hundägare har jag verkligen börjat efterlysa vanliga, gammaldags kiosker. Numera ska ju alla servera mat, och dessutom har de byggt in kiosken så man måste gå in. Vilket innebär att man inte kan handla där när man har hunden med sig. Snart försvinner väl gatuköken också...

Oj, vilket gnäll det var från mig i dag. Tror det beror på värmen, jag blir på lite konstigt humör av den. Dessutom hände en massa saker förra veckan så fått mig att bli lite mer eftertänksam och inte så uppslupen. Det påverkar mig säkert det med.

Han är min familj

Dagar när jag inte är på topp, så finns ingen bättre medicin än Romeo och hans villkorslösa kärlek. För de som inte har - eller har haft - hund kanske det är svårt att förstå hur mycket en hund kan betyda. Han är min familj. Visst, han är en hund, men det spelar ingen roll, han är min familj. Min baby. För mig som singel kanske han är ännu viktigare, jag vet inte.

Visst är det att begränsa sina möjligheter att skaffa hund, men säger folk så även till de som blir föräldrar..? För mig, som hela mitt liv kunnat prioritera mig själv, har det nästan varit ett uppvaknande att behöva fokusera på en annan individ. Och jag ångrar det inte en sekund.

Ett helt år har gått...

Ja vänner, nu är det exakt ett år sedan jag skrev så här i bloggen:
"En fasansfull olycka!!! :-( Romeo är just nu på Djursjukhuset i Albano och vaknar upp efter operation... Där har läkarna tvingats operera bort hans högra öga efter ett möte med en hund som gjorde ett utfall mot honom och kom åt ögat. Det mer eller mindre föll ut! Fruktansvärt otäckt!"

Tänk att det gått ett helt år. På ett sätt känns det så länge sedan, Romeo har ju anpassat sig så bra. Samtidigt känns det som om det vore i går, så här när jag tänker tillbaka. Har nog inte gråtit över det ögat på nästan ett år, men nu när jag tänker på det får jag en stor klump i halsen och tårar samlas i ögonvrån.

Det mest fantastiska är hur Romeo anpassat sig och lärt sig leva med sitt handikapp. Han gick bara vidare med sitt liv och medan jag hjälpte honom bli frisk så hjälpte han mig att komma över det mentalt. Tror på något vis att olyckan förde oss närmare varandra. Det kanske inte är förrän man inser hur nära man är att förlora någon som man inser hur viktig den individen är i ens liv..? För Romeo var det kanske inte så komplicerat, men han lärde sig att han verkligen kunde lita på mig när saker var jobbiga.

Är så tacksam för att det ändå gått så bra trots allt. Jag trodde nog aldrig för ett år sedan att Romeo skulle bli en stjärna på agilitybanan... :-)

Snart är det midsommar

Nu är det snart midsommarafton! Det kommer bli en ganska lugn och skön midsommar för mig och Romeo. Vi ska fira tillsammans med mamma & pappa, lillasyster med familj, mormor och pappas faster. Det ska bli kul att se Love igen, även om Romeo nog kommer bli mest glad över att träffa hundkusinen Alfons.

Under sena fotbollsmatchen (när Japan och Nederländerna kvalificerade sig) packade jag väskan för helgen, så nu är vi redo att åka efter frukost. Jag brukar alltid packa flera mindre väskor som jag ska kånka på, men nu tog jag en kabinväska och fyllde den istället. Känns lättare liksom. Särskilt som jag ska åka kommunalt med Romeo i sällskap.

Den här veckan har gått rätt fort. Vet inte riktigt varför. Det är ändå alltid skönt med korta veckor. För mig var det här tredje veckan i rad som jag inte jobbade alla fem dagar. Så skulle det vara jämt. Förra fredagen var jag och tatuerade mig. Var så förberedd på att det skulle göra skitont, så jag blev positivt överraskad när det inte alls var så farligt. Tatueringen är dösnygg, men den kliar just för den håller på att läka.

Trevlig midsommar nu!

Hemma igen!

Hemma med min lille vän igen. Hade en superkul festivalhelg förra veckan och var helt slut när jag kom hem. Så snart jag kommit hem och lagt mig på soffan hoppade Romeo upp och la sig i princip på mig. Han somnade nästan med detsamma. Kändes väl tryggt att vara med matte igen. Och det var skönt att ha honom nära igen! Det hade gått jättebra hemma hos mamma och pappa. Han hade varit utomhus och busat en massa på gräsmattan.

Både jag och Romeo har varit väldigt trötta hela veckan. Det hjälper ju inte att det är fotbolls-VM och det blir sena kvällar varje dag. Skönt att det är helg snart! :-)

Jag tjuvstartar lite i morgon, då jag tar ut min lediga dag som jag fick för att nationaldagen inträffade på en lördag. Tänkte dock ha Romeo på dagis ett tag, för jag ska gå och bli tatuerad på eftermiddagen! Är nästan lite nervös, men det har nog mest att göra med att jag har en extremt låg smärttröskel... får väl proppa i mig lite värktabletter innan jag ska dit. Tänkte även passa på att gå och handla lite.

Helgen ser lugn ut. Är bjuden på kalas i Uppsala på söndag, men jag har inte hittat någon hundvakt än... Kom precis på att vi dessutom har årsmöte i bostadsföreningen på söndageftermiddag, så det blir nog inget kalas.

Tyst och tomt

Känns tomt här hemma. Så fort jag drar ut stolen tittar jag efter Romeo som brukar rusa upp när jag rör mig. Men ingen vovve. han är hos mamma och pappa. Det är märkligt hur konstigt och tomt det känns med tanke på att jag var själv så länge innan Romeo flyttade in.

I går var det Romeos 1½-årsdag! Min lilla älskling är en stor kille. Han fick ett grisöra dagen till ära.

Är ganska nöjd och belåten just nu, för i dag hade vi slutredovisning på Berghs och vår grupp fick jättebra feedback! Det var såååå skönt efter allt jobb vi lagt ner under alla dessa veckor. *stolt* Nu har dock min energi tagit slut och jag som måste packa. För i morgon drar Maria och jag till Sweden Rock. :-D

Och jag som redan längtar efter Romeo...

Sommar, sommar, sommar!

Nu var det alldeles för länge sedan som jag skrev på bloggen. Ber om ursäkt för det, kära vänner!

Sommaren har verkligen kommit till Stockholm och därför har Romeo och jag varit ute en hel del. Förra veckan var det dessutom Eurovision Song Contest, så det har varit fullt upp. (Grattis Tyskland, det var ni värda!) Vi var hemma hos mamma och pappa i helgen och bara softade. Det är tider som dessa som man vill ha en tomt och uteplats! Å andra sidan är det skönt att kunna promenera till Caliente och sitta där och äta tapas och dricka rosévin en tisdagkväll, vilket vi gjorde den här veckan. I går var vi dessutom på Loopen vid Liljeholmsbron med några vänner. Gott om plats, gott om hundar och hundmeny på restaurangen. We like!

I morgon är det fredag och det är snart helg igen. Vi ska på fest med familjen på lördag och sedan ska vi fira storasyster på söndag, så det blir en helg full av kalas! Det är så skönt att ha en liten och social hund som jag kan ta med mig överallt (nästan). Vi ska nog ta fram agilitybanan på söndag så Romeo och Alfons får utlopp för lite energi.

Tiden går så fort så det är läskigt. På tisdag är Romeo 1½ år gammal! Sedan är det dags för mig att bli av med min festivaloskuld vid 38 års ålder. Maria och jag ska nämligen på Sweden Rock Festival i Norje, utanför Sölvesborg (i Blekinge). Det ska bli SKITKUL! Romeo får snällt stanna hos "mommo och moffa". Det blir en alldeles lagom bekväm festival, vi ska nämligen bo med några Hongkongvänner i deras sommarstuga som ligger på promenadavstånd från festivalområdet!

Något annat som händer nästa vecka är att: Fotbolls-VM börjar!!! Äntligen. :-D Ser fram emot att se Italien spela med Romeo iklädd i sin Italientröja.

Blixtar och dunder

I går var det en helt omvänd dag från i lördags. Det regnade som sjutton och åskade. Men, skam den som ger sig. Romeo och jag gick på nästa kurstillfälle som lovat. Det regnade hela vägen dit, så Romeo - som verkligen hatar att bli blöt - var helt dyngsur när vi kom fram. Vi lärde oss några nya knep, bl.a. en grej vi ska träna när han drar i kopplet, men mest var det sådant vi redan gått igenom. Det skadar dock aldrig med lite repetition!

Det var uppehåll mestadels av tiden men mot slutet började det åska. Då är det inte kul att vara nära en stor öppen plats vid vattnet! På hemvägen började det hällregna, så t.o.m. mina gummistövlar började ta in vatten. Stackars Romeo såg så ynklig ut och han försökte ta skydd i portar hela vägen hem. Jag har aldrig sett honom så glad över att bli torkad med hårtorken. Han riktigt njöt och borrade in huvudet i handduken i mitt knä. För att slippa detta måste jag köpa riktiga regnkläder till honom. Han var helt slut resten av dagen.

På kvällen kom mina Berghs-grupparbete-tjejer hit för att fila lite mer på vår webbstrategi. Romeo blev som alltid jätteglad över att få gäster, men när han insåg att de inte var här för att mysa och leka med honom, la han sig ner vid våra fötter och låg där tills vi var klara.

Pust och flämt!

Det är sommar ute nu. Härligt med lite sol och värme. Dock är det lite varmt, tycker Romeo. Vi var i Rålis tidigare i dag för att Romeo skulle hjälpa till med en utbildning av hundtränare vid Hundens hus. Jag satt på en filt och löste korsord medan de höll på för fullt i knappt 1½ timme. Efteråt fick Romeo en massa vatten och lite att mumsa på. Sedan låg och vilade en stund, men ändå var han helt färdig efter promenaden hem. Nu har han typ däckat på det svala hallgolvet.

Är tyvärr helt luspank för närvarande, vilket suger. Hade gärna suttit på en uteservering och sippat rosévin... Men, det kommer fler tillfällen! Funderar i varje fall på att ta med mig middagen ut i gröngräset, men vi får se. Just nu ska Romeo och jag vila lite.

Just det ja, förra helgen köpte jag lite agilityhinder på Rusta som nu finns hos mamma och pappa. Romeo visade kusinen Alfons hur man ska göra och båda var jätteduktiga. Det blev första grillningen för året eftersom jag och Romeo stannade kvar även på lördagkvällen.

Agilitystjärnan!

Romeo var värsta stjärnan i tisdags på agilityn! Han som med nöd och näppe tagit sig i genom korta tunneln typ tre gånger förut, sprang helt plötsligt rakt i genom den långa tunneln. Utan problem! :-) Det verkar vara bättre att locka med en trasig leksak ("Prickis") istället för med korv och godis. Han hoppade genom däck, över hinder, sprang genom tunnlar och klarade hela slalombanan utan godis! Behöver jag tillägga att han var väldigt trött när vi kom hem..?

I går jobbade jag halvdag så jag hämtade Romeo redan kl. 14. Det var jättefint väder ute så vi tog vägen över Kronobergsparken hem. Bara för att det var sol. Vi tog det lugnt hela eftermiddagen. Det kan vara sååå skönt att bara slappa ibland.

När vi gick ut i förmiddags var det jättehärligt väder, sol och ca 15 grader. På gräsplätten vid lekparken träffade vi en papillon/chihuahua-tik som Romeo sprang runt med i gräset. Det var nog första gången jag släppt honom lös så där! Sedan kom en urgullig bichon som var klippt som en pudel typ, men den såg mest ut som ett lamm. Det var en niomånaders hane, så när han dök upp dissade Romeo tiken Niki och började skojbrottas med hanen. Han var helt slut när vi kom in. Drack upp nästan allt vatten i skålen och vräkte i sig mat. Sedan sov han i flera timmar.

Vi har läxa på Berghs. Jag går en kurs som heter Web Management och vi har ett grupparbete. I dag hittade jag på alla möjliga ursäkter för att slippa jobba på mina delar av det, men till slut hittade jag en smula karaktär och satte mig ner några timmar. There's nothing like a deadline... Helt korkat egentligen att jag inte gjorde det när Romeo sovde tidigare på dagen. Fast han tyckte iofs att jag var så tråkig när jag satt vid datorn att han somnade igen.

Efter en promenad i det numera mulna och småregniga vädret lämnade jag Romeo hemma och gick på den sista magdanslektionen för terminen. Har verkligen tyckt det varit hur kul som helst, så det var nästan lite sorgligt att det var sista gången. P.g.a. Romeos agility kan jag inte vara med på uppvisningen nästa vecka. Något jag faktiskt tycker är synd. Hade jag nog aldrig trott. Att jag skulle vilja vara med på en dansuppvisning någon gång...

Nu är det snart dags för vår kvällspromenad. I morgon ska vi till Viksjö och fira mamsen. Det innebär att hela familjen samlas och Romeo får träffa sin älskade hundkusin Alfons!

Snart dags för tredje lektionen

Snart är det dags för agility igen! Förra veckan var Romeo så duktig om man jämför med första gången, så vem vet hur bra det går i dag?! :-) Jag har bunkrat med korv, godis och en ny leksak (Prickis den fjärde), så jag har bra förutsättningar.

Till skillnad från i går – som kändes som en kall oktoberdag – är det riktigt vackert ute i dag. Solen skiner från en klarblå himmel. Det är bara värmen som inte riktigt kommit hit än. Hoppas det håller i sig nu när det snart är långhelg. Det ska bli så skönt med långledigt (jobbar halvdag i morgon och är ledig resten av veckan).

Skriver mer snart. Lovar.

Ny vecka...

En ny vecka och jisses vilken start. Helt hemsk inledning på veckan vad gäller jobbet. Fullt med möten och ingen tid att göra allt som alla möten händlar om. Tur jag hade en trevlig lunch med en gammal Kalmarkompis som lättade upp stämningen.

Det är även tur att jag har Romeo. Finns ingen bättre medicin mot stress. Bara välkomnandet vid dagishämtningen är tillräcklig. :-)

Romeo är så duktig på att vara själv. Han äter sin vomburgare och sover på sin säng och ställer aldrig till något bus (peppar peppar). Så länge jag inte är borta för länge för ofta tror jag det funkar.

I fredags var det valborg, men vi firade inte det så mycket. Maria var här och åt indiskt med mig och delade en flaska rödvin. Sedan fick jag ont i huvudet och Maria var trött, så det blev inga drinkar som vi först tänkt. Vi kunde dock avnjuta de helt gudomliga macarongerna jag köpte tidigare på dagen på Gateau. Var nämligen ute och promenerade med världens sötaste Love när mamma Jenny var hos frissan. Han är ju så söt och jag blev så stolt av att gå omkring med honom sovande i vagnen.

1 maj blev en städdag här hemma. Hann väl inte med allt men jag svabbade i varje fall golvet i vardagsrummet. I går var det fotbollsderby i solen (fråga mig inte hur det gick) och då var Romeo hemma själv. På kvällen jobbade jag på Berghsgrupparbetet med de andra tjejerna i Nacka. Då fick Romeo vara med. Han lekte lite avvaktande med lilla Selma och sov sedan en stund i en saccosäck. Det är skönt att ha en så snäll hund så man kan ta med honom så där. Även om han letade dammråttor under sängen och sprang efter pingisbollar så blev han nog rätt omtyckt.

Bollar ja... vi busade med en liten fotboll här hemma tidigare i kväll och det var en hit. Romeo tyckte det var jättekul! Nu har han sovit i några timmar och har precis vaknat. Han tycker tydligen att jag är jättetråkig som sitter vid datorn. :-)

Agilitypremiär!

I går var jag och Romeo på kurs. Första lektionen i agility. Det var fröken Amanda som höll i det hela, till Romeos förtjusning. :-) Det var nog åtta hundar som var med.

Vissa verkade vara födda till att hoppa över hinder och springa genom tunnlar. Så inte Romeo. Bara att kliva genom en rockring var läbbigt och i stället för att hoppa över hindret på en decimeter lyckades Romeo åla sig under det. Han måste ju få poäng för sin påhittighet i varje fall! Slalom har vi tränat lite på förut och där var han riktigt duktig. Vi får bara träna lite så lossnar det säkert. Amanda sa att spanielhundar inte sällan ogillar att kliva genom saker, så rockringen och tunneln har jag inte så höga förväntningar på.

I dag var Romeo riktigt trött. Tror gårdagens agility tog på krafterna. Stackarn fick dessutom vänta själv i sitt "rum" ett tag, för jag kom inte och hämtade honom förrän strax före sex. Var nämligen hos Swahili Bob's på Söder och bokade tid för min nya tatuering!!! Ingen hundtatuering dock, jag har lovat mig själv att vara konsekvent och bara ha kinesiska tatueringar. Ett tecken för hund skulle det kanske kunna bli någon dag...

Ute på äventyr igen

Kalas igen. Har varit i Väsby hos morbror Lasse och firat hans och kusin Daniels födelsedagar. Jag och Romeo åkte med Jenny, John och Lova. Eftersom de skulle lämna Alfons hos Johns syster så började resan redan vid halv ett. Väl framme i Åkersberga så fick Alfons hälsa på sina syskon medan Romeo var kvar i bilen. Det skulle inte vara en bra idé att låta Romeo vara ute då. Antagligen hade mamma Ebon antagligen angripit Romeo och Alfons hade hamnat i en jättesvår situation för att försvara Romeo mot sin mamma. Ingen bra idé alls... När de stora hundarna var inne fick Romeo komma ut en stund och få lite uppmärksamhet. :-) Sedan fick han åka på Alfons plats bak i bilen. Det gick riktigt bra.

Hos Lasse vågade sig Romeo och Linus lite närmare varann. Det går åt rätt håll!

Min söta systerson Love är nu större än Romeo. Han väger 8,3 kg, ett hekto mer. Lilla killen börjar bli stor! Så mycket som alla går och bär på Love, jag undrar om de inte skulle tycka det vore jättetungt om de skulle bära Romeo i stället..? Vad är väl en söt hund mot stans charmigaste sexmånadersbaby..?

Jag hoppas det blir en solig dag i morgon. Förutom grupparbete på kvällen så har jag inget spikat. SKÖNT!

Mr. motvals

Envis som attan är han, min vovsing. Han kanske är trött från helgens äventyr, men han brukar inte vara så motvals på en promenad som nyss. Han vägrade t.ex. gå in så han låg kvar utanför min dörr, mitt på golvet i porten. Jag gick bara in och hängde av mig m.m. men inte hjälpte det. Jag fick gå ut och tänkte precis lyfta upp honom när han bestämde sig för att komma in. Hmmmm...

I går var han med lillasyster Jenny och lille Love i mammas och pappas radhus, när vi andra var på kalas i Uppsala. Det var så skönt att ha någon som gjorde honom sällskap, i stället för att lämna honom ensam och behöva stressa hem. Han älskar ju Jenny, så det var inga problem. Vi sov kvar där i natt och då låg han och mös bredvid Jenny och inte mig! Han och Love börjar också komma närmare varandra och det är kul att se.

Eftersom jag hade bestämt lunch med HK-brudarna fick vi skynda oss hem. (Lunch på Ho's vid Hornstull - stans allra bästa kinamat!) Jag hann bara vara hemma i tio minuter innan jag skulle i väg, men Romeo var så trött att inte verkade ha några problem med det. Fast vem vet, kanske det är därför han varit så tjurig sedan den tupplur vi tog när jag kom hem..?

Morgonpigg när det inte passar!

Så var det helg igen. Romeo och jag har precis busat med "Prickis" och nu är det slut på leken för ett tag. Efter drickapaus har Romeo nu lagt sig till rätta i soffan för att sova lite.

Påsken gick över snabbt, men det var trevligt så länge den varade. Linus och Romeo börjar bli vänner nu efter besöket hos dem på påskafton. Tror att Linus ovana att umgås med andra hundar gör att han är otydlig i sina signaler vilket förvirrar Romeo. Ju mer jag tänker på det desto gladare är jag över att jag har Romeo på hunddagis... När de väl var ute på promenad tillsammans började de närma sig mer och mer. Romeo blev så smutsig när han var ute att jag försökte tvätta tassarna på honom i Lasses grovkök. Det gick inte så bra. När jag ställde ner honom i handfatet fick han nästan panik. Inte så konstigt kanske, han är van vid en rymlig dusch liksom. Tur jag hade svarta kläder på mig, annars hade det synts att jag var smutsprickig överallt.

På påskdagen kom Jenny, Love och Alfons redan på förmiddagen. Romeo blev så glad när han såg Alfons att han spritte i hela kroppen. Jenny och jag tog med oss grabbarna till affären. Hon fick vänta utanför med alla tre (hundarna och Love) medan jag gick in och handlade. Försöker gärna gå ut med Romeo och Alfons ihop, för jag tror att Cesar Milan har rätt, det är så de "bondar" bäst. Alfons stackarn hade skurit sig i tassen, så jag fick hjälpa Jenny lägga om hans förband efter varje tur utomhus. Vi var ute på gräsmattan lite också och kastade bollar och så, för första gången i år kunde man vara ute utan jacka en stund! Klart vårtecken. :-)

När vi sov hos mamma och pappa var Romeo ovanligt morgonpigg, vet faktiskt inte varför. Första morgonen var det nog för att de vita gardinerna släppte in så mycket ljus att det kändes som dag redan vid sextiden, men andra morgonen vete tusan. Det var inte för att gå ut och kissa i varje fall. Så snart jag hörde röster från mamma och pappas rum öppnade jag dörren och Romeo rusade in till dem... Jag som brukar skryta om att jag har en morgontrött hund! Den här veckan har han inte varit morgonpigg en enda dag, så jag har nästan försovit mig flera gånger. Hmmm...

I tisdags var jag ledig. Förlängde påsken liksom. Men, Romeo fick vara på dagis ändå mellan 10 och 16. Jag passade på att åka till Jenny för att hänga med henne, Love och Alfons. Jag hinner nästan aldrig ägna mig åt Love när båda hundarna är med. Stackars Alfons hade ännu mer ont i tassen och ville knappt gå!

Med ledigt mån-tis blev det en kort jobbvecka. Skönt! Man skulle vara ledig fem dagar och jobba tre dagar typ jämt. :-)

Sofie och jag ska fika på Söder i e.m. Vi tänkte planera en liten rekogniceringstur för att kolla upp tatuerare till våra nästa gaddningar. Då får Romeo snällt stanna hemma. Annars har jag inget inplanerat i helgen. Kanske jag träffar några kompisar för att kolla på Gnagets bortamatch i morgon... men det är nog allt.

Glad påsk!

Nu är det påsk och ledigt! Skönt. Gillar när jag får mer tid tillsammans med Romeo och även mer tid tillsammans med vänner och familj. :-)

I kväll ska vi hem till min morbror och moster i Väsby. Det ska bli spännande att se hur mötet mellan Romeo och deras Shi tzu Linus blir den här gången. De har träffats två gånger förut, men nu är ju Romeo vuxen så kanske blir det annorlunda. Jag hoppas de kan bli vänner. De är ju ungefär lika stora och väldigt sociala båda två, så det vore kul. Han behöver vänner som inte bara är på dagis. Visst han har ju kusinen Alfons, men de är så olika stora att de aldrig riktigt kan leka med varann.

Eftersom vi alla ska till mamma och pappa i morgon får vi även träffa Alfons i helgen. Och lilla Love förstås! Min systerson växer så det knakar, snart får hundarna hålla sig undan. :-)

På dagis har de haft hundlöss denna vecka, så nu har jag behandlat Romeo med Frontline och dessutom tvättat alla filtar och sånt. Vet inte om han haft några löss egentligen. Det har inte verkat så, han har inte kliat eller så.

Att ha hund är inte billigt... *suckar* Vi skulle ta blodprov till "passet" i veckan. 1200 kronor!!! För ett litet rör med blod. Börjar mer och mer inse hur mycket sjukvård egentligen kostar, för vården för hundar kostar "vad det egentligen kostar"... Får väl skjuta på tandläkarbesöket en vecka, för det där var ingen planerad utgift! Tur jag ska bo hos föräldrarna närmaste dagarna.

Nu ska jag städa undan lite och sedan packa ihop för att åka till mamma och pappa. Ha nu en härlig påsk!

Romeo tuggar sig genom leksakslagret

Den här veckan har Romeo avverkat leksaker. Den mjuka bollen jag tog fram förra veckan är helt tömd på ludd och numera en liten trasa. Ankan jag köpte i Hongkong är också tom, söndertuggad och ser mest ut som det rep som är själva "skelettet" i leksaken. T.o.m. "Prickis" som hållt ett halvår snart börjar sjunga på sista versen. Nu har jag ju lite grejer undanstoppade så det är ingen brist på grejer än, men det är nog snart dags att fylla på förrådet.

I går var det soligt och flera plusgrader. Rätt härligt väder att vara ute i om man bortser från att Romeo blir genomblöt och smutsig varje gång man går ut. Vi gick till hundrastgården en sväng och vem kom dit om inte Romeos lekkompis Pandora! De busade dock inte så mycket utan ville mest bara hänga, verkade det som. Tydligen har de fått flytta ut Pandora från Romeos grupp på dagis, för de två busade runt för mycket!

Nu snöar det ute! Jag som började gilla att våren var på G även om alla pölar gör Romeo smutsig. Ja ja, det går över snart. Snart är det vår på riktigt.

I e.m. kommer lillasyster och världens bästa systerson till holmen för att fika med mig och Romeo. Vi ska ses i Västermalmsgallerian eftersom hundar är välkomna där. Me like!

Sol, helg och en frisk hund

Det är lördag. Romeo ligger och sover på golvet efter en lekstund med nya favoritleksaken, en mjuk boll. Han är väl trött, stackarn, efter två dagar tillbaka på dagis och kompisarna.

Jag ljuger inte om jag säger att det var grymt skönt att lämna honom på dagis i torsdags och själv gå till jobbet. Har varit väldigt svårt att få något gjort den här veckan när Romeo varit så gott som frisk.

Solen skiner och himlen är blå. Det lockar verkligen. Jag tänkte ta med Romeo ut på en lite längre promenad om någon timme eller så. Ska ta med mig en boll så vi kan busa lite också. Det är han värd, mitt lilla busetroll. :-)

Snart frisk!

Inte en hostning sedan i onsdags. Vet du vad det innebär? Jo, att Romeo får komma tillbaka till dagis på torsdag!!! Jag vet inte vem av oss som blir gladast..? Det har varit en rätt tuff uppgift att försöka jobba hemma när han varit så gott som frisk senaste dagarna.

Jag kan inte ens tänka mig hur det måste vara för en social hund som Romeo att inte få leka med, eller ens hälsa på, en annan hund på nästan två veckor. När jag tänker på det, så tycker jag ändå att han skött sig jättebra. Visst är han frustrerad, men det är inte så jobbigt som det nog skulle kunna vara.

Jag tror han kommer vara helt överlycklig på torsdag när han är tillbaka på dagis. Och helt slut på kvällen.

Egentligen ska vi ut på promenad nu, men Romeo ligger och snusar sött i soffan att det får vänta en liten stund.

Gnällspiken

Inte en hostning i dag (så här långt i alla fall) och jag håller tummarna för att det är slut på hostandet. Romeo verkar mycket piggare och är lite sur på mig för att jag inte vill leka med honom när jag försöker jobba. Fast nu verkar han ha gett upp gnällandet och lagt sig ner för att sova lite.

Grejen är den att det dröjer en hel vecka tills han får gå tillbaka till dagis... eller till han ens får hälsa på en annan hund, så han får dras med mig ett tag till.

Det är lite skillnad om man jämför med för ett år sedan när jag jobbade hemifrån och Romeo var liten valp. Då sov han mest hela tiden och kunde t.o.m. ligga tvärs över mitt knä när jag jobbade. Those were the days... å andra sidan fick jag springa ut med honom titt som tätt för att lära honom bli rumsren. Fördelen var att han sov en massa. Nu behöver han inte sova alls lika mycket utan vill leka, busa och röra på sig.

Men missförstå mig rätt, jag vill inte att han ska vara en liten valp. Jag tycker det är härligt att han är vuxen och självständig nu. Och rumsren. Det är bara svårt att jobba och ha honom hemma.

I kväll får han vara själv några timmar för jag ska i väg på magdanslektion nr 2. Hoppas jag inte kommit efter allt för mycket efter att ha missat förra veckans lektion.

Host host!

I natt vaknade jag av att Romeo gjorde så konstiga ljud. Det lät lite som att han hade satt något i halsen så först gav jag honom lite hårt tunnbröd, men så hostade han också, så efter ett tag började jag misstänka att han fått kennelhosta.

Efter morgonpromenaden surfade jag runt lite på nätet och läste om symptom för kennelhosta och då insåg jag att mina misstankar inte var ogrundade. Trots vaccinering så har han åkt på kennelhosta. Stackars Romeo är alltså sjuk. När han hostar är det nästan så mitt hjärta stannar. Stackars liten!

Så vi har tagit det extra lugnt i dag. Jag har sprungit upp och ner i tvättstugan medan Romeo har vilat. Vi var ute en liten stund, men jag har försökt få honom att inte överanstränga sig. I stället för att kasta "prickis" eller leka och busa, tog jag fram hans hunddomino så han fick aktiveras lite mer mentalt. Läste förresten att det är oerhört smittsamt så man ska t.o.m. undvika att rasta hunden där andra brukar gå med sina hundar. Inte direkt lätt när man bor mitt i stan!

Ett helt år!

I går kväll var det exakt ett år sedan som jag hämtade hem Romeo. Han var sååå liten och jag var så orolig för att göra fel. Minns hur osäker jag blev när jag väl skulle ta emot honom. Jag höll honom i min famn på vägen hem och jag var både rädd och bedårad. Minns att jag var alldeles full av känslor.

Första natten sov han i sin lilla säng med min hand hela tiden i närheten (jag sov nog inte så bra tror jag) och från den natten har han sovit bra här hemma. En (!) enda natt har han vaknat och kissat på golvet och det var när jag hade lagt fårfällen som matta. Den har han numera i sin korg.

Det är så mycket som hänt under det här året. Från att ha fått en liten, rädd och bedårande liten valp, har jag nu en glad, världsvan och vuxen hanhund! Hela året har varit fantastiskt, med undantag för attacken i somras och allt som har att göra med det.

Romeo har visat sig vara precis vad jag saknade i mitt liv. Jag har inte ångrat mig en enda sekund att jag skaffade hund, även om det varit tufft och jobbigt ibland.

Nu blir jag alldeles tårögd... och vi som snart ska gå ut i vinterkylan! I dag ska vi åka "hem-hem", men mamma och pappa är inte där utan Jenny med familj. Ska bli kul och mysigt att få hänga med Jenny, John, lilla Love och Romeos idol Alfons.

Dagarna går...

Så var man ett år äldre. Fyller år på Alla hjärtans dag, så jag firade Romeo också. Han är ju mitt lilla hjärta! :-) Fick syn på en hjärtformad vomburgare på djuraffären i veckan och det fick Romeo av mig.

Hade hela familjen på besök i söndags, och det var första gången som Alfons var hemma hos oss. Det gick förvånansvärt bra, förutom när Alfons kissade på min fotpall. Det var på precis samma ställe som Romeo kissat för länge sedan. Inte tänkte jag att Alfons skulle känna lukten av den fläcken, då hade jag inte vänt pallen åt hans håll. My bad entirely, m.a.o.

Förra veckan var bara kaos, så helgen var extremt välkommen. Förutom födelsedagsfika i söndags blev det även tapas med några kompisar i lördags. Det blev ganska lugnt och trevligt, precis vad jag behövde.

Terapihunden

Efter en stressig och kaosartad jobbvecka njuter jag av lugnet i hemmet. Inget hjälper så bra mot stress som en glad och gosig cavalier vid namn Romeo. Nu när jag har honom behöver jag ingen stressterapi.

I måndags var vi hos veterinären för ettårsvaccinering. När vi var strax utanför mötte vi en bedårande liten rubytik. Romeo blev jätteförtjust men hon hade varit nedsövd så hon var lite nyvaken, så han fick inte så mycket uppmuntran. Han gillade henne i alla fall. :-) Det är alltid kul att se honom träffa andra cavalierer för reaktionen är speciell. Det är som att de känner varandra från början. Antagligen är det för att de har samma språk vad gäller kropp, svans, ansiktsuttryck etc.

Maria var här i fredags och tittade på film. Romeo skällde mycket när hon ringde på dörren, men efter tips från en bok jag nyss köpt, så blev beteendet mycket bättre. Det fungerade att ignorera honom tills han blev lugn! Boken heter "Hundens språk, förstå din hund" och är skriven av Katharina Schlegl-Kofler. Den är inte särskilt tjock, men full av bra information. Jag kände igen så mycket från Romeos beteende och har redan börjat bearbeta det som är negativt. Dessutom så insåg jag att jag faktiskt är ganska duktig på att läsa hans signaler. *stolt*

Nu är det strax dags att gå ut på dagens långpromenad. Har inte bestämt än om vi ska gå till rastgården uppe på berget vid Trygg-Hansa-huset eller den i Kronobergsparken. I går försökte jag med Kronobergsparken, men där var en hund som inte ville släppa in honom...

Det är förresten något jag noterat på sista tiden, andra hanhundar har börjat reagera på honom som de gör på andra hanar. Han är inte längre valp i deras ögon. Romeo å andra sidan visar inga tecken på att han börjar bli aggressiv mot andra hundar. Det är så skönt.

Det är lugnt och stilla...

Lugnet sprider sig över bostaden. Thaigrytan ligger bra i magen och i matlådorna. Jag sitter vid datorn och låter intrigerna i Robinson Karibien gå på, medan busetrollet Romeo sussar sött på trägolvet framför tv:n. (Nu har han visst slutat snarka!)

Det är många tillfällen jag tackar min lyckliga stjärna för att jag gjorde så mycket research innan jag skaffade hund. Visst är Jack Russell-vovvar coola men oj, så skönt det är att ha en lugn hund som gillar att lata sig, mornar sig länge på morgonen, som skuttar runt och är glad över alla och envar. Jag har aldrig sett ett uns till agressivitet i min hund. Att Romeo dessutom är söt som socker och charmar alla han möter gör inget. :-) Ibland blir jag nästan tårögd när jag inser hur mycket jag älskar honom.

Jag hade aldrig kunnat tänka mig hur mycket mitt liv skulle påverkas av att skaffa hund. Idag var jag t.ex. på rean i Cross-butiken och köpte microfleeceunderställ och täckbyxor! Jag som inte är en friluftsmänniska alls har börjat gilla att vara ute. Särskilt nu när det kommit en massa snö igen och Romeo skuttar runt i drivorna som en kanin! Ser fram emot helgen när vi kan vara ute och busa i snön. I morgon ska jag ut på lite after work med kollegorna, men annars blir det lugnt.

En månad efter jul!

Så var det måndag igen... Nu är det en månad sedan det var jul. Helt otroligt!

Hela förra veckan tog jag och Romeo det rätt lugnt. Hade sjukt mycket på jobbet så det var kanske inte så konstigt. Så när helgen kom slöade vi hela fredagkvällen.

Sedan var vi dock ute och promenerade riktigt mycket och så var jag uppe på vinden, svabbade golv, plockade ordning i klädkammare och garderob, tvättade och så fick Romeo vara hemma några timmar när jag såg årets (årtiondets?) film: Avatar. Så det blev en hel del i varje fall.

Det är så roligt att promenera på helgerna, numera träffar hela tiden hundar och hundägare som vi känner. Antar att det blir så när man håller till i samma område. I Kronobergsparken brukar vi inte vara så ofta, men vi var där en sväng i lördags efter en välbehövlig kloklippning på zooaffären. Romeo var inne i rastgården en stund med tre andra hundar och uppförde sig bra. Som alltid. Det är så skönt att ha en hund som inte har ett uns agressivitet i sig. Vi är nog lite lika, Romeo och jag.

En lugn helg

Vi var hos mamma och pappa i Viksjö i helgen, Romeo och jag. Tog det mest lugnt och umgicks. Det är mycket mer snö ute i förorten än i stan nu. Så fort det blir typ -2 grader så slaskar det på vägarna i stan. :-( Romeo har börjat gå på trottoarkanterna för där finns det fortfarande snö. Nå väl, i Viksjö finns det en massa snö, så Romeo har hoppat runt bland drivorna.

Mamma och jag tog med oss Romeo ner till Centrum för att inhandla årets första semlor. Då stannade vi vid en hundrastgård som jag nästan aldrig tänkt på. Där var tre små tikar i Romeos storlek varav två var i hans ålder, så han for runt och hade jättekul! Den ena var en blandning mellan Cavalier och Shi Tzu. Ny mix för mig och riktigt gullig. Det märktes i varje fall tydligt att hon och Romeo snackade samma språk.

Jag hade inte med mig korgen till Romeo, för jag vet att han ändå bara sover i sängen när vi är där. Det är för kallt på golvet och sängen är inte alls hög! Nu kommer han iofs upp i min säng också (!!!) men det är mer av en insats att lyckas hoppa så högt. Det är ganska mysigt att ha honom i sängen. Så länge som han inte ligger i vägen...

Eftersom min mamma var en ytterst villig hundvakt kunde jag och pappa åka till Ikea. Jag körde. :-D Det var hur coolt som helst och inte alls läskigt. Dock ovant att köra en Honda efter alla körlektioner i en Volvo. Antar att man vänjer sig.

Det gick vägen!

Körkortet kirrat i fredags! En härlig och overklig känsla efter att ha övningskört i över ett år och spenderat ett otal timmar och tusentals kronor. Vill bara ut och cruisa men väglaget just nu är inget jag väljer om jag kan vara utan. Visst, jag klarade ju uppkörningen i just detta väglag, men det behöver ju inte betyda att jag VILL köra i det. Får väl låna pappas bil så jag kan öva på egen hand innan det blir sommar och jag får råd att köpa en egen.

I morgon går vi tillbaka till verkligheten igen, Romeo och jag. Han kommer älska att få leka med sina kompisar och gosa med sina fröknar igen. Låter mycket roligare än mitt jobb ska jag erkänna. Inte för att jag vill gosa med Romeos fröknar, men du fattar vad jag menar.

Vi firade mitt körkort i fredags, kompisarna och jag, så i helgen har vi inte gjort så många knop. Särskilt inte igår när det var typ 15 minusgrader. Då gillade inte ens Romeo att vara ute. Annat var det i dag. Jag drabbades av stora röjaryran och sedan tog vi en låååång promenad i snön. Det är "bara" 8 minusgrader i dag. Nästan varmt. Tänk vad man anpassar sig.

God fortsättning!

Så har det redan gått en vecka av det nya året... Någon som märkt någon skillnad? Jag jobbade i mellan jul och nyår, men har varit ledig hela den här veckan. Skönt. Jag har inte direkt gjort någonting, bara hängt med Romeo och latat mig. Några dagar har vi varit ute och busat i snön, men det verkar som han nästan tycker det är i kallaste laget just nu. På nyårsafton var vi hos Maria och firade in det nya året! Romeo tog nyårsraketerna riktigt bra, inte för att han verkade överförtjust, men det var okej. Han glömde bort dem efter ett tag och började äta snö på balkongen.

Just nu ligger Romeo på soffan och slumrar. Tycker väl att jag är tråkig som sitter vid datorn.

Det är dagisdags i morgon igen. Jag ska köra upp (för andra gången, så håll tummarna) och då är det skönt om Romeo är på dagis så jag inte behöver oroa mig över honom. Han har det så himla bra på dagis och han trivs verkligen där.