Host host!

I natt vaknade jag av att Romeo gjorde så konstiga ljud. Det lät lite som att han hade satt något i halsen så först gav jag honom lite hårt tunnbröd, men så hostade han också, så efter ett tag började jag misstänka att han fått kennelhosta.

Efter morgonpromenaden surfade jag runt lite på nätet och läste om symptom för kennelhosta och då insåg jag att mina misstankar inte var ogrundade. Trots vaccinering så har han åkt på kennelhosta. Stackars Romeo är alltså sjuk. När han hostar är det nästan så mitt hjärta stannar. Stackars liten!

Så vi har tagit det extra lugnt i dag. Jag har sprungit upp och ner i tvättstugan medan Romeo har vilat. Vi var ute en liten stund, men jag har försökt få honom att inte överanstränga sig. I stället för att kasta "prickis" eller leka och busa, tog jag fram hans hunddomino så han fick aktiveras lite mer mentalt. Läste förresten att det är oerhört smittsamt så man ska t.o.m. undvika att rasta hunden där andra brukar gå med sina hundar. Inte direkt lätt när man bor mitt i stan!

Ett helt år!

I går kväll var det exakt ett år sedan som jag hämtade hem Romeo. Han var sååå liten och jag var så orolig för att göra fel. Minns hur osäker jag blev när jag väl skulle ta emot honom. Jag höll honom i min famn på vägen hem och jag var både rädd och bedårad. Minns att jag var alldeles full av känslor.

Första natten sov han i sin lilla säng med min hand hela tiden i närheten (jag sov nog inte så bra tror jag) och från den natten har han sovit bra här hemma. En (!) enda natt har han vaknat och kissat på golvet och det var när jag hade lagt fårfällen som matta. Den har han numera i sin korg.

Det är så mycket som hänt under det här året. Från att ha fått en liten, rädd och bedårande liten valp, har jag nu en glad, världsvan och vuxen hanhund! Hela året har varit fantastiskt, med undantag för attacken i somras och allt som har att göra med det.

Romeo har visat sig vara precis vad jag saknade i mitt liv. Jag har inte ångrat mig en enda sekund att jag skaffade hund, även om det varit tufft och jobbigt ibland.

Nu blir jag alldeles tårögd... och vi som snart ska gå ut i vinterkylan! I dag ska vi åka "hem-hem", men mamma och pappa är inte där utan Jenny med familj. Ska bli kul och mysigt att få hänga med Jenny, John, lilla Love och Romeos idol Alfons.

Dagarna går...

Så var man ett år äldre. Fyller år på Alla hjärtans dag, så jag firade Romeo också. Han är ju mitt lilla hjärta! :-) Fick syn på en hjärtformad vomburgare på djuraffären i veckan och det fick Romeo av mig.

Hade hela familjen på besök i söndags, och det var första gången som Alfons var hemma hos oss. Det gick förvånansvärt bra, förutom när Alfons kissade på min fotpall. Det var på precis samma ställe som Romeo kissat för länge sedan. Inte tänkte jag att Alfons skulle känna lukten av den fläcken, då hade jag inte vänt pallen åt hans håll. My bad entirely, m.a.o.

Förra veckan var bara kaos, så helgen var extremt välkommen. Förutom födelsedagsfika i söndags blev det även tapas med några kompisar i lördags. Det blev ganska lugnt och trevligt, precis vad jag behövde.

Terapihunden

Efter en stressig och kaosartad jobbvecka njuter jag av lugnet i hemmet. Inget hjälper så bra mot stress som en glad och gosig cavalier vid namn Romeo. Nu när jag har honom behöver jag ingen stressterapi.

I måndags var vi hos veterinären för ettårsvaccinering. När vi var strax utanför mötte vi en bedårande liten rubytik. Romeo blev jätteförtjust men hon hade varit nedsövd så hon var lite nyvaken, så han fick inte så mycket uppmuntran. Han gillade henne i alla fall. :-) Det är alltid kul att se honom träffa andra cavalierer för reaktionen är speciell. Det är som att de känner varandra från början. Antagligen är det för att de har samma språk vad gäller kropp, svans, ansiktsuttryck etc.

Maria var här i fredags och tittade på film. Romeo skällde mycket när hon ringde på dörren, men efter tips från en bok jag nyss köpt, så blev beteendet mycket bättre. Det fungerade att ignorera honom tills han blev lugn! Boken heter "Hundens språk, förstå din hund" och är skriven av Katharina Schlegl-Kofler. Den är inte särskilt tjock, men full av bra information. Jag kände igen så mycket från Romeos beteende och har redan börjat bearbeta det som är negativt. Dessutom så insåg jag att jag faktiskt är ganska duktig på att läsa hans signaler. *stolt*

Nu är det strax dags att gå ut på dagens långpromenad. Har inte bestämt än om vi ska gå till rastgården uppe på berget vid Trygg-Hansa-huset eller den i Kronobergsparken. I går försökte jag med Kronobergsparken, men där var en hund som inte ville släppa in honom...

Det är förresten något jag noterat på sista tiden, andra hanhundar har börjat reagera på honom som de gör på andra hanar. Han är inte längre valp i deras ögon. Romeo å andra sidan visar inga tecken på att han börjar bli aggressiv mot andra hundar. Det är så skönt.