Snön ligger vit på taken...

I morgon är det första december. Och i går var det första advent. Julen närmar sig med stormsteg, and I like it! :-) Försöker bara njuta så mycket det går, för det är ju det här, dagarna fram till jul, som är det härliga med juletider.

Nyss gick mina barndomsvänner Ullis och Pia. Med sig hade de varsitt urtjusigt pepparkakshus, som sig bör efter vårt årliga byggprojekt. Mitt är helt okej också faktiskt, och när det väl blivit dekorerat är jag alldeles övertygad om att det kommer se strålande ut. Romeo var väldigt nyfiken när vi byggde, men han var ändå ganska duktig när vi bad honom hålla sig undan när vi öppnade ugnsluckan. Det enda var att tjejerna höll på att snubbla över honom och hans leksak som låg mitt på golvet. Annars uppförde han sig exemplariskt. Förstås!

Vi har börjat på koppelträningskurs, Romeo och jag. Med handen på hjärtat behöver jag nog kursen mer än honom. Tycker redan att jag märker skillnad efter en av tre lektioner. Håller jag bara stilen kommer vi bli riktigt duktiga! Vi hade lite tur för det är bara en annan tjej med hund som går kursen. På så sätt hinner läraren verkligen med oss och vi får mycket individuell träning. Perfekt tycker jag, även om ett av Romeos problem är att han vill hälsa på alla hundar, och det är svårtränat med bara en hund till i hela Rålis...

Det är rejält kallt ute nu, lite väl kallt kanske, även om Romeo och jag gillar snö och vinter. Det är i varje fall betydligt bättre än slask och töväder, så det är bara att se till att klä på sig ordentligt. Jag är faktiskt inne på att skaffa "skor" till Romeo. Typ såna där som ser ut som thermovantarna man hade som barn. Dels för att snön fryser fast i pälsen vid tassarna, dels för att stadshundar ofta får sprickor i tassarna av sand och salt på vägarna och dels för att det verkar som att han faktiskt fryser om tassarna. Ska i varje fall kolla upp det.

Nu när vi är ensamma hemma igen, Romeo och jag, och jag satt mig vid datorn, har han lagt sig på mina fötter under bordet. Myyyyys! Förresten har jag fått en sängkompis på sistone. Jag tror det är för kallt på golvet för Romeo har börjat lägga sig i fotändan på sängen om nätterna. Normalt somnar han uppe hos mig och hoppar sedan ner och sover i korgen ömsom på golvet. Men inte nu. Jag har lagt en fårskinnsfäll på golvet, så det har blivit lite bättre, men det drar nog lite kallt i varje fall. Måste nog lösa det på något vis, å andra sidan är det ganska mysigt att han en varm vovve vid fötterna.

Charmören

Romeo var en riktigt charmör på pappas fest. Alla tyckte att han var en underbar hund (förstås!). Men, med så mycket folk omkring så höll han sig dock nära mig hela tiden. Mina sysslingar Edvin och Viktor följde med när vi skulle gå ut en sväng. Det var trevligt med sällskap. Det är förvånande hur dött och tyst det kan vara i ett radhusområde en fredagkväll! För att inte tala om kl. 2 på natten! Tycker det är lite småläskigt faktiskt. Då känner jag mig faktiskt tryggare i stan där det känns som att det alltid är lite folk ute och rör sig.

Vi stannade hos mamma och pappa hela helgen i princip och fick skjuts hem på söndagen. Jag har fått en fin läsfåtölj med fotpall efter mormor, som också kom på plats nu. Den står iofs på den gamla kakelugnsplattan där Romeo brukar ligga, för där är lite svalt, men han har kommit på att det går att ligga under fåtöljen.

Just nu väntar jag på lillasyster med familj. Vi ska utforska den stora djuraffären i Bromma om ett tag. Romeo får snällt stanna hemma. Tog ut honom på en promenad precis, där han träffade flera fina hundar. Gustaf - riesenschnauzern - kände vi redan, men den lilla fralla-tjejen på sex månader och den söta ettåriga boarderterriern var nya bekantskaper. Snygga tjejer, tyckte Romeo! :-) Innan promenaden fick han lite hjärngympa också i form av lite träning och en omgång Hunddomino (med torkad blodpudding som lockbete). Nu lär han sova ett bra tag när jag är borta.

Annars verkar helgen bli lugn. Känns ganska skönt faktiskt att inte ha några planer.

Lugnt och stilla... zzzz...

Livet efter årets lansering, mormors begravning, en dagstur till Malmö och två dagars seminarier är hur skönt som helst. Det är som om lugnet lagt sig över allt, jobb som hem. Jag tror det är därför jag är så trött. Romeo verkar likadan. Han känner väl att jag lugnat ner mig.

Synd bara att min rygg krånglar. Det gör att det ibland blir riktigt smärtsamt att ta en promenad med Romeo. Men, i morgon ska jag till kiropraktorn. Hoppas det hjälper. Sedan ska jag börja träna på allvar. Är trött på att ha ont jämt. Jag vill ju vara där för Romeo, jag vill kunna springa runt och busa, ta honom på långpromenader och inte bli tvungen att åka hiss så fort vi kommer till en rulltrappa.

På fredag ska vi på fest. Det är helt otroligt, men min pappa fyller 70!!! Jag som var bartender på hans 50-årsfest. Var det så länge sedan? Romeo får följa med. Jag tror han kommer charma alla gäster. :-) Det är tur att jag har en social hund som gillar att träffa folk. Annars vet jag inte hur jag hade löst det.