Helgplaner

Ikväll drar jag till Göteborg för att se U2 på Ullevi imorgon. :-) Romeo ska vara hos mamma och pappa och jag har just packat klart. Jag tror jag packat med typ hälften av alla grejer han har, och det är inte lite. Känner mig lite som en hönsmamma, men så är det också första gången vi sover isär sedan Romeo flyttade in 19 februari.

Igår körde jag halkbanan på Gillinge (kul men jobbigt!) och Romeo var på dagis. En av hans snälla dagisfröknar - Amanda - tog hand om honom några timmar efter sitt pass, bara för att jag inte visste om jag skulle hinna tillbaka före stängningsdags. Hur snällt som helst!

När jag mötte dem vid St Eriksplan fick både Romeo och jag beröm. Alltid trevligt. Men, så har jag en väldigt trevlig hund också. Den trevligaste och sötaste i stan, när jag tänker efter. :-)

Tillbaka på dagis en kortis

Idag har Romeo varit på dagis. Det gick jättebra. Jag blev nästan lite rörd när jag såg hur glada dagisfröknarna blev när vi kom dit. :-)

Skulle själv göra lite ärenden och tänkte att det var en bra idé att ha Romeo på dagis några timmar. Dels för att kolla att allt gick bra nu efter olyckan, dels för att vänja av honom vid att ha mig nära hela tiden. Jag ska ju till Göteborg i helgen som kommer och Romeo ska vara hos mamma och pappa fredag-söndag. Hoppas så att det går bra!

På hemvägen från dagis var Romeo hur trött som helst. Det var nästan som när han började på dagis i maj. Han bara la sig ner på trottoaren och ville sova. Så fort vi kom hem la han sig ner. Visst, han har förflyttat sig till vardagsrummet sedan dess, men det är nog allt.

Tanken är att vi ska picknicka med Carin och Christina om någon timme. Tror jag får ta cykeln med mig så Romeo inte behöver gå hela vägen. Han är ju helt slut, stackarn.

Dagstur till Vaxholm

Idag åkte vi Waxholmsbåt, Romeo och jag. :-) Vi tog en gammal ångbåt från Strömkajen till Vaxholm. Satt ute på däck hela vägen. Precis som alltid, med nya grejer, tog Romeo det hur bra som helst. Han låg på däck och tuggade på en tuggis när han inte satt i mitt knä och blev beundrad.

I Vaxholm gick vi runt en sväng och sedan åt jag lunch på torget. Bra Caesarsallad men sjukt dålig service! Fick inte en spänn i dricks av mig och det säger något. Vi gick in hos optikern och jag köpte sådana där solbrillor man kan sätta över de vanliga glasögonen. Alltså inte sådana fula clip-ons (tittade på sådana också) utan mer riktiga brillor. Satt och kisade hela vägen ut till Vaxholm så de behövdes verkligen. Visst, jag kan ha vanliga solbrillor, så dåligt ser jag inte, men då måste jag hålla på och byta. Dessutom kan jag varken läsa eller köra bil utan glasögon.

Efter att ha suttit och spanat i hamnen lite tog vi båten hem. Denna gång en lite nyare och mindre charmig båt, men det var ok. Tog bussen hem från Slussen.

På hemvägen gick vi via djuraffären på Inedalsgatan. Strax utanför så mötte vi den lilla söta yorkien Bamse med matte och en annan yorkie med matte. Hon är så rar, Bamses matte, hon började t.o.m. att gråta när hon fick höra vad som hänt Romeo.

Väl hemma somnade både Romeo och jag. Många nya intryck för Romeo och frisk skärgårdsluft för oss båda gjorde oss dödströtta! Nu ska vi strax gå ut på vår sista promenad för dagen och därefter gå och lägga oss. Vi kommer nog sova sött och drömma om det sköna dunket från ångbåten.

Festens mittpunkt

Igår var vi på kalas. Min mammas kusin fyllde 50 och hade grillfest i Täby. Det är inte så många i släkten som träffat Romeo, så han gjorde naturligtvis succé. :-) Min syssling Viktor - som är väldigt intresserad av djur - var en perfekt assisterande hundvakt. Han, hans tvillingbror Simon och vår andra syssling Fabian lekte för fullt med Romeo och ville allihop följa med ut på vår kvällspromenad. På väg hem sov Romeo hela bilresan. Det var spännande att gå på fest tydligen.

Idag gör vi inte många knop. Vi har lekt lite här hemma, varit ute och promenerat längs Kungsholmsstrand och sovit lite framför tv:n.

När vi är ute och promenerar träffar vi hela tiden folk som undrar vad som hänt med Romeos öga. Det känns helt okej att berätta det numera. Inte alls som förut. Så länge det inte är för någon som redan träffat oss tidigare och som blir ledsen av att se hur det ser ut. Då får jag en klump i halsen direkt.

Hundarna vi träffar reagerar inte alls däremot. Eller i varje fall inte negativt. Imorse träffade vi boarder terriern som bor runt hörnet och hon var som vanligt - om inte lite snällare - och härom dagen var dvärgpudeln Ronja längre upp i backen nästan glad att se Romeo - och hon brukar mest morra i vanliga fall. Tikarna gillar honom alltså! Det kanske är charmigt med ett öga i hundvärlden, vem vet, han kanske ser lite tuffare ut..?

Nästa semestervecka ska vi nog göra lite mer saker. Kan ju inte bara slappa heller. Funderar på att åka ut till Sandhamn eller något för dagen...

Tvätt och blöta pussar

Det är helt otroligt hur lycklig en hund kan bli för att han äntligen kan slicka sig själv. Hmmm... Att man inte kan bita sig själv är dock inte alltid självklart. Romeo blir så ivrig att han skäller på sig själv när han nafsar. Knasiga hund!

Såret läker förresten jättefint och nu när Romeo blivit av med plastkragen är han i princip som förut. Kanske t.o.m. lite gladare och hoppigare. Han går in i saker ibland, men det lär han sig så smångingom.

Jag har varit effektiv idag. Helt impad av mig själv men kanske framför allt förvånad. Det började med sju maskiner i tvättstugan från kl. 07 och sedan har jag satt fast ben på sängen, slängt kartonger vid returstationen, handlat förvaringsboxar att ha under sängen, dammat och bäddat rent. Romeo och jag sov middag ett par timmar på soffan. Kanske inte helt konstigt.

När vi var ute på stan i eftermiddags mötte vi Maria och mopsen Göran. Göran är Romeos polare från valpkurserna, men de har inte setts på länge. Lång tid ifrån varann och ett öga mindre gjorde ingen som helst skillnad, de kastade sig över varann av glädje! Hur härligt som helst att se! Så många pussar har nog inte Romeo fått på flera månader. :-)

Nu vill Romeo leka. Hur märker jag det? Well, han hoppar upp på bakbenen, lägger framtassarna i mitt knä och lägger sin leksak på golvet och tittar uppfordrande på mig. Svårt att missförstå.

Slappardag

Idag har vi inte gjort många knop, Romeo och jag. Vi sov länge imorse så hela dagen har blivit sen... Min körlektion - som var dagens händelse - blev inställd, så jag har läst ut min bok. Annars har vi lekt lite inomhus, faktiskt gjort några övningar utomhus och legat på soffan och myst.

Romeo har fått lite vridna mattider verkar det som. Andra natten i rad som han går upp och äter. Kanske ska strunta i att ge mat ikväll och ge honom mer imorgon..? Å andra sidan vill jag ju att han äter upp sig lite. Vägde honom på sjukhuset igår och då vägde han 6,6 kg vilket är ganska mycket mindre än när jag vägde honom hemma senast... Nu har han i varje fall tuggat i sig en grissvans efter att ha ätit upp den mat han fick i förmiddags.

Märkligt, idag känner jag mig rastlös och jag har bara haft semester en vecka - varav två dagar har tillbringats hemma. Jag som brukar vara så bra på att softa. Behöver kanske vänja mig vid att ta det lugnt..?

Stygnen borta

Vilken dag! Vaknade rätt tidigt imorse, men Romeo sov som en stock, så jag somnade om. Efter ett tag kom Romeo upp till mig i sängen och så mornade vi oss en stund.

Vid ettiden kom mamma och pappa för att skjutsa oss till djursjukhuset. Det kändes så annorlunda att komma dit nu. Romeo viftade på svansen och gick glatt in! Vi fick vänta en liten stund, men när vi väl var inne gick det fort. Sjukvårdaren klippte bort stygnen medan jag försökte hålla Romeo stilla - det var en utmaning. Sedan tvättade han rent och det var klart! :-) Eftersom sårskorpan håller på att läka - och därmed kliar - måste kragen vara kvar ett par dagar till tyvärr.

Det ser verkligen ut att läka bra. Utan stygnen syns det inte lika mycket och när såret väl läkt och pälsen växt ut kommer det knappt synas.

Passade på att handla på Daglivs med mamma när de väl var här. Pappa lekte med Romeo. :-) Annars har vi inte gjort många knop idag. Det är semester för mig!

Hemma igen!

Så var vår tur till Småland över för den här gången. Vi har haft det så bra! :-)Vi har umgåtts, ätit gott, badat, tagit det lugnt och helt enkelt haft semester. Både jag och Romeo kommer tycka det är tomt och tyst nu när vi är bara vi igen.

Imorgon eftermiddag är det dags att ta bort stygnen och bli av med plastkragen!!! Iofs har jag fuskat lite senaste dagarna med kragen, för han har varit så duktig och inte alls varit där med tassen. Hoppas bara att allt läker bra nu! Jag tycker det ser rätt okej ut, men vad vet jag liksom..?

Vi ska nog strax gå ut på vår kvällspromenad, men den får nog bli lång, för Romeo har hur mycket energi som helst efter en lång bilresa hem!

Ska bli skönt att få sova i min egen säng inatt. Min rygg har lite problem med att ligga på några madrasser på golvet. Romeo har däremot sovit hur gott som helst på golvet (ibland på sin filt ibland direkt på golvet). Första natten sov han en del hos mig på madrasserna, men sedan höll han mest till på golvet.

Undrar om Romeo kommer gå runt och leta efter Alfons och alla andra, eller om han fattar att vi är hemma nu..?

Hundvänner

Romeo och Alfons älskar varann. Visst, den där plastkragen runt Romeos huvud är bra konstig, tycker Alfons, men när den är av känner han igen sin lille vän. Alfons t.o.m. låter Romeo äta ur hans matskål och nosa på hans favoritboll. Det är det inte många som får.

Tågresan igår gick jättebra även om det var lite trångt. Damen som satt bredvid var som tur var djurvän så hon hade inget emot att få en slick eller två på armen. :-)

Men, vi får åka med mamma och pappa hem, så det blir inget mer X2000 den här gången.

Semester!

Så där ja, äntligen är semestern här! :-) Tror Romeo anar att något är annorlunda som jag springer runt och fixar och packar inför vår korta tur till lillasyster.

Undrar bara hur jag ska få upp honom på bussen med all packning..? För det blir en hel del när man inte bara packar till sig själv. En hel kasse med bara hundsaker liksom. Det är filt, handduk, mat, godis, leksaker, långlina och medicin... Börjar sakteliga förstå det där med varför skötväskan på barnvagnen är så viktig. Synd bara att man inte har en vagn att lasta allt på! Näerå, en hund ska inte åka vagn, men en skrinda för alla grejer kanske..?

*fnissar* Nu kittlas det. Romeo slickar mig på benet med sin mjuka lilla tunga. Antar att det smakar gott efter morgonens dusch. Men under foten får han inte slicka, jag är ju så kittlig att jag riskerar att sparka till honom. Och det vill jag ju inte. Min lilla älskling är ju konvalecent, för sjutton! (Som om jag någonsin skulle sparka till honom ändå!)

Jag glömmer nästan bort att han är handikappad. Han fixar det mesta nu, trots kragen. Fast imorse när vi var ute och gick såg jag hunden som orsakade olyckan och då gick jag lite fortare. Inte för att jag tror att vi ägare någonsin skulle låta något hända igen, men jag märkte att mitt hjärta for upp i halsgropen och att jag fick lätt panik, och då är det ingen bra idé alls.

Är lite nervös inför det här med att Romeo och Alfons ska träffas igen. Visst för ett par veckor sedan var de bästa vänner, men det här med schäferattacken kanske påverkar Romeos känslor för Alfons. Dessutom är ju Alfons rätt nojig, så han kanske får frispel över Romeos krage. Får nog låta dem hälsa utan kragen. Wish us luck!

Förlåt Glenn!

Ja, jag vet att det här är en hundblogg men jag bara måste: FÖRLÅT GLENN! Jag skäms för ramsorna som kom från klacken på Råsunda igår. "Tobbes farsa har inga pengar" m.fl. Det är så respektlöst! De här kidsen minns säkert inte Glenns storhetstid på 80-talet men det är ingen ursäkt. Han var en gigant i backlinjen och någon vi ska vara stolt över och behandla med respekt.

Annars var det jättekul att gå på fotboll igen. Det var mycket dramatik så jag var på helspänn i nittio minuter. Synd dock på domartrion. Det var troligtvis den sämsta domarinsats jag någonsin sett! Att vi lyckades ta med oss tre poäng trots detta är verkligen en bedrift.

Så där ja, nog om fotbollen. Romeo hade det bra med hundvakten Anneli. De var bl.a. på japansk restaurang och Romeo blev så uppmärksammad. Han älskar sånt! När jag kom hem låg han på soffan och vilade, men när han såg mig viftade han så mkt på svansen att hela rumpan följde med. :-)

Anneli hade lyckats bra med att ge medicin och mat, men Romeo hade inte ätit så mycket. Så döm om min förvåning när matskålen var tom imorse! Det innebär att Romeo gått upp själv och ätit på egen hand ur skålen i natt. Med kragen på. :-) Det går verkligen bättre för varje dag.

Idag är sista arbetsdagen innan semestern! Jag längtar. Tror Romeo också längtar, fast han kanske inte riktigt förstår vad han längtar efter. Han tycker matte är tråkig när hon sitter vid datorn hela dagen och vill bara leka!

Liten men klok?

Man kan visst leka med kragen på! :-) Idag kom vi på att det funkar att busa med mjuka leksaker som inte är för små. Romeo måste ju kunna få grepp med munnen för att det ska funka. Jag kastade och kastade, men som tur var så tröttnade Romeo till slut och sov ett par timmar på golvet. Det var bra, då kunde jag jobba lite.

Imorse lämnade jag honom ensam en timme ungefär för att köra bil. Kändes nästan lika jobbigt som i början när vi körde ensamträning. Fast jag tror det var jobbigast för mig. Romeo verkar ju inte fatta att något är direkt annorlunda! Nu när han kommer åt vattenskålen med kragen på sig, så är det ju inte så farligt om han är själv litegrann.

Ikväll har vi hundvakt. Anneli har erbjudit sig, så att jag och Maria kan gå på fotboll nu när Allsvenskan är igång igen. Ska bli kul! Romeo kommer bli så bortklemad så det lär inte vara några problem här hemma.

Jag har förresten kommit på en sak. Vi hjälper varann komma över det som hänt! Jag hjälper Romeo att återhämta sig fysiskt, medan han hjälper mig att gå vidare psykiskt. Hundar har en fantastisk förmåga att leva i nuet och jag försöker lära mig av det. Ingen idé att älta och gräma sig, det har ju redan hänt och inget kan förändra det. Det är bättre att se framåt! Vem sa att hundar hade små hjärnor?! Eller kanske är det just det som gör dem smartare..?

Slöfockar är vi allihopa (i varje fall vi två)!

Nu ligger Romeo och sover på det svala trägolvet. Vi har varit ute på en kort tur på stan. Ett skoinköp (nä men, verkligen?!) och en liten tur på Åhléns kändes lagom. Jag gillar affärer som släpper in hundar! Jag tänkte på när vi var på Åhléns i april, hur liten och rädd han var då, nu traskar han runt och viftar på svansen åt alla som ler mot honom. Det var två kvinnor som frågade om det som hänt och det känns fortfarande jobbigt att berätta om det, men det blir väl lättare med tiden.

Imorse hade vi mysigt. Vi sov till typ nio-halvtio, sedan fick Romeo komma upp och mysa lite med mig. Vi somnade om och när jag vaknade hade jag hans huvud på min arm. Om jag kunde beskriva vilka känslor som väcks till liv när han ligger så där nära, så skulle jag. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på hur mycket han betyder för mig. Tror inte jag riktigt förstod det förrän han låg på operationsbordet. Jag har inte gråtit så mycket som jag gjorde häromdagen på många många år.

"Fnys!" hör jag från golvet nu. Det är Romeo som vaknat och vill leka. Tyvärr går det ju inte så bra med "tratten" så han har nu lagt sig igen, med sängens kant som huvudkudde. Ska nog lyfta upp honom i soffan så vi kan gosa lite. Vilken tur vi har haft som hittat varann, två individer som gillar att softa på soffan. :-)

Leksugen

Romeo är så kavat och gullig. Han verkar inte alls bry sig om att han inte har något högeröga kvar. Han rör lite mer på huvudet än vanligt och gå ibland in i saker med tratten, men annars är han som vanligt. Han blir så frustrerad bara på att han inte kan leka. Stackarn!

Det kanske finns en fördel med tratten. Under tiden han har den på sig kanske han lär sig att inte sniffa på allt. Fast iofs har han precis kommit på att man kan sniffa med tratten på, bara man vänder den rätt, så chansen är liten.

Idag var vi i Västermalmsgallerian och fikade med Linda. Romeo var lite uttråkad, men när han fick sitta i knät eller slicka på Lindas ben, så blev han nöjd. Det är något visst med hudkräm tydligen! :-)

Även om det går bra just nu så räknar jag verkligen dagarna tills vi får ta bort stygnen! Det ska bli underbart att se honom skutta omkring i gräset igen. *längtar*

En lite piggare vovve

Vi somnade på soffan igår kväll... Inte bra för min taskiga rygg, kunde knappt komma upp ur sängen imorse. Tur att Romeo var medgörligare.

Tratten börjar nämligen bli accepterad! Imorse gick vi ut med den på och Romeo trilskades nästan inte alls. :-) Tidigare har han i princip vägrat gå utanför dörren med den på. Han viftade t.o.m. lite på svansen. Det är så skönt att se lite av hans gamla jag.

Vi gick först ner till vattnet. Jag tycker det är viktigt att vi inte undviker platsen där allt hände. Det är trots allt vårt promenadstråk det handlar om. Han var lite darrig, men jag tror mer det berodde på att vi träffade en annan hund som han inte fick hälsa på. Lite skakig kanske han kommer vara ett tag. Det är viktigt att jag tar min roll som flockledare på allvar och får honom att känna sig trygg och säker så att han inte blir en nojig och rädd hund. Vi vände och gick sedan uppför vår gata och ner igen. Den klart längsta promenaden sedan attacken.

Nu sover han på golvet. Lilla sötnosen! Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det som har hänt, men jag försöker se framåt. Han är en kavat liten raring så det kommer nog gå bra.

Förresten ringde de från dagis för att höra vad som hänt och hur allt gått (jag lämnade meddelande på telefonsvararen i onsdags och mejlade lite information igår). De tyckte det var tomt utan Romeo. Han saknar säkert dem också, det är nog lite trist att bara ta det lugnt när man är en liten lekfull hund.

Rapport från sjukstugan

Natten gick bra. Tror Romeo sov bättre än jag. Hade svårt att koppla av utan ville kolla honom hela tiden.

Ett problem är att han vägrar gå ut. Iofs hatar han alltid när det regnar, men jag tror det är tratten runt halsen som är jobbigast. Tog av den en stund i morse när han skulle äta och då var han mer sig lik. Eftersom Romeo är rätt liten så går han emot golvet med tratten och det är jobbigt och läskigt.

Han verkar i varje fall piggna till lite och det är skönt. Det gäller att han får i sig vatten, mat och medicin nu och att han får sova. Kissar han inne är det ingen större katastrof liksom.

Inser nu hur jobbigt det här har varit för mig. Så snart någon ny ringer och vill prata om det bryter jag ihop. Det är betydligt lättare att skriva mejl, sms, inlägg etc. så det ska jag hålla mig till i några dagar tror jag.

En fasansfull olycka!!! :-(

Romeo är just nu på Djursjukhuset i Albano och vaknar upp efter operation... Där har läkarna tvingats operera bort hans högra öga efter ett möte med en hund som gjorde ett utfall mot honom och kom åt ögat. Det mer eller mindre föll ut! Fruktansvärt otäckt!

Romeo tjöt till när det hände, men verkade sedan inte ens förstå att han var skadad. Den andra hundägaren blev lika chockad som jag, men gick och lämnade sin hund och hämta sin bil på en gång. Vi var på väg till sjukhuset på ett par minuter. I bilen låg Romeo snällt i min famn och slickade sig om munnen, som om inget hade hänt. Ögat gick dock inte att rädda, då synnerven hade gått av och muskulaturen förstörts.

Stackars lilla sötnosen! Jag gråter så fort jag tänker på det. Är så glad över att jag får hämta honom redan ikväll så jag slipper ha honom på sjukhuset över natten. Vill bara se honom, hålla honom och försäkra mig om att han är okej.

Nästa vecka ska vi besöka lillasyster i Småland. Lite orolig för hur det kommer gå. Hoppas han blir glad att se kusinen Alfons och inte förknippar honom med schäfern som anföll. Det blir i varje fall inte mycket lek och bad för honom, han kommer ha en plasttratt runt halsen och stygnen kvar... Stackarn!

Raindrops keep fallin' on my head...

Nu öser regnet ner utanför och jag borde åka hem. Men, varken jag eller Romeo gillar att bli dränkta i regnet, så jag avvaktar lite.

Min lilla skatt var hemma själv i helgen när jag var på räkkryssning. Var borta i nästan fem timmar och det gick jättebra! Han var himla pigg på att gå ut när jag kom hem, annars var allt som vanligt. Stora killen.

I söndags var vi ute på landet hos barndomsvännen Jenny. Hela gamla kompisgänget (från Benidorm -89) plus familjer samlades på deras altan. Romeo fick gå med långlina (då har jag lättare koll om han drar iväg - vilket han iofs inte gör) och trivdes gott. Han insåg ganska snart att det var ett smart drag att hålla sig nära småkillarna. Tror han hittade en hel grillkorv under Pontus stol och en näve popcorn när han följde Dante i hasorna. :-)

Efter att ha städat och tvättat i lördags, samt burit Romeo i rulltrappor i söndags, var jag nära ryggskott igår. Kom först inte ens upp ur sängen... Men, med lite stretching och lite värktabletter och muskelavslappnande kom jag upp till slut. Är fortfarande trött i ryggen, men det är rätt okej idag *peppar peppar*.

Förresten har jag haft en underlig dag idag. Gick upp redan 05:45 för att gå ut med Romeo. Hade tidig körlektion. Efter jag lämnat på hunddagis åkte kollegan Ciccie och jag till IKEA för att köpa grejer till jobbet. Inte dumt alls att shoppa en hel kundvagn på IKEA utan att spendera sina egna pengar! Nu har vi äntligen porslin, glas, bestick m.m. i vårt pentry på jobbet. De som satt här tidigare tog märkligt nog med sig allt...

Hmmm... regnet öser fortfarande... samtidigt som solen skiner mellan molnen!

Livlig fantasi i kombination med spökålder

Igår kväll höll Romeo på att skrämma upp mig rejält. Det är kanske inte den bästa kombinationen med en vovve i spökåldern och en mörkrädd matte med livlig fantasi... Jag får försöka lägga band på mig.

Så här var det: När vi gick ut för kvällspromenad vid halv tolv så tog jag vägen uppför backen istället för att gå ner mot Kungsholmsstrand. När vi började gå stannade Romeo och vände sig om och bara stirrade. Flera gånger efter varann. Jag såg en man som gick längre ner men åt samma håll. Han gick jättelångsamt och hade ett skumt kroppssppråk. Kanske han var onykter eller något. I varje fall så kändes det som att han stannade varje gång Romeo vände sig om och jag blev lite nojig. Jag fick till slut Romeo att gå och när vi kom till toppen av backen gick vi över på andra sidan och gick ner igen. Det sjuka var att jag var helt nojig tills jag kom innanför dörren och kunde låsa om oss.

Imorse mös vi i sängen, Romeo och jag. Normalt får han ju inte vara hos mig i sängen, men på helgerna kan han få komma upp på morgonen och mysa lite. Jag passar på eftersom han inte är så gosig annars längre. En nackdel med att han börjar växa upp antar jag. När han var liten så sov han jättemycket i mitt knä och så, men nu vill han mest leka hela tiden. Ett annat tecken på att han börjar bli stor är att han går och skvätter ute lite här och var. Han har t.o.m. börjat lyfta på benet!

Det här med spökålder hade jag inte funderat så mycket på tidigare, men jag börjar inse att Romeo nog är där nu. Inte bara stannar han och stirrar på saker han tidigare bara gått förbi, nej han kan hitta en liten grej på marken - typ en blomma - och bli helt rädd. Härom dagen blev han dessutom rädd för en jättesnäll hund och kröp in mellan mina ben. Surfade lite på nätet och det kan nog stämma att han är där nu. Nästa vecka är min lilla vovve sju månader gammal!

Så där, nu har jag mätt honom. Eller i varje fall försökt. Längd från nos till rumpa: ca 65 cm. Mankhöjd: ca 35 cm. STOR! :-)

Juli redan?!

Sommaren är kort... Nu är det redan juli och idag har det faktiskt regnat lite och varit molnigt. Ganska skönt avbrott även om jag gärna ser att solen kommer tillbaka. Allt är mycket roligare när vädret är bra. Det är liksom inte bara Romeo som helst håller sig inomhus när det är ruskväder!

Det är strax dags att gå hem för idag. Eftersom t-banan inte går till Kungsträdgården för närvarande cyklar jag till och från jobbet. Ganska skönt måste jag erkänna. Det är dock inte det enklaste att gå med cykeln och samtidigt ha Romeo i koppel. Särskilt om morgnarna vill han lukta på allt och det tar en evighet att gå till dagis. Härom morgonen fick han gå en liten bit, sedan fick han sitta i cykelkorgen.

Jag har nämligen köpt en ny stor cykelkorg som jag lagt en handduk och en liten filt i. Romeo gillar att sitta där. Han tittar nyfiket över kanten på allt ur ett annorlunda perspektiv. Supersöt är han också, kan jag tillägga. :-)

Idag på lunchen såg vi en bedårande hundvalp och jag då ville jag bara hem till lille Romeo! Även om han inte längre ser ut som ett gosedjur... han har blivit riktigt stor faktiskt. Men, i mina ögon är han alltid min bebis. :-)

Nu, mot Kungsholmen!