Gott slut och gott nytt!

Så har det gått ett år. Helt otroligt hur fort tiden bara rusar förbi. Romeo har fyllt tre år och om knappt två månader är jag 40. 40!!! Jag minns ju när min mamma fyllde 40, inte kan jag väl vara så gammal?!

Hoppas alla hade en trevlig jul, förresten! Jag var ledig hela veckan innan jul, så Romeo och jag åkte på utflykt till de Västmanländska skogarna. Där var det rikligt med snö och Romeo var överlycklig. Redan på stationen i Avesta Krylbo började han mula sig själv! Synd att vi inte fick en vit jul bara. Hemma hos mamma och pappa hade de haft snö, men den hann regna bort.

Julen var trevlig i alla fall. :-) Men så är jag barnsligt förtjust i julen också. Romeo och jag bodde hos mamma och pappa hela julhelgen och på julafton var hela familjen på plats. Lille Viggo kom i tomtedräkt och Love som pepparkaka. Sötaste ungarna i stan! <3 Tomten kom också på besök, men han hade så många julklappar att dela ut så han tittade bara förbi och lämnade paket. Love verkade inte det minsta rädd, så nästa år får nog tomten stanna en stund. Hundarna bryr sig nog inte. De är ju inte så lättlurade så är det någon de känner så känner de ju igen den personen ändå på doften. I år fick Romeo en massa fina julklappar (jag med för den delen). Bäst hittills har nog kamptomten från Harrod's varit. Stackarn har redan blivit av med en fot!

På nyår skjuts det mycket raketer, som ni vet. Jag har aldrig riktigt brytt mig tidigare, men som hundägare har jag insett hur mycket problem dessa raketer orsakar. Det vore åtminstone bra om man höll sig till tolvslaget, för då kan man se till att man har hunden inomhus, men många verkar vilja skjuta i väg rakterer lite då och då. I år ska vi vara här hemma och då är det bra att bo på bottenvåningen utan fönster mot gatan. Lovar att med musik i högtalarna hör man inte en raket! :-)

Har ni några nyårslöften? Mitt nyårslöfte i år är att jag lovar mig själv ta hand om min kropp nästa år. Jag är så urbota trött på att ha ont hela tiden och ha svårt att röra mig. Nu ska det bli ändring på det. För min egen skull. Tror nog att Romeo skulle gilla det bättre också, så jag kan busa och härja lite mer med honom.

Ha en riktigt trevlig nyårshelg nu, så ses vi nästa år!

GOTT NYTT ÅR!

Hälsar Romeo och Malin

Lusselelle, lusselelle!

Trevlig Lucia på er, kära läsare! Hoppas ni haft en stämningsfull och mysig dag. Själv kom jag upp fortare än vanligt ur sängen, för att hinna duscha innan SVT:s Luciamorgon började. Hann nästan. Satt i soffan och drack julte från Harrod's, åt vörtbröd med julskinka och njöt av stämningen. Bredvid hade jag en vovve som snarkade i takt med musiken. :-) Ibland är det oerhört smidigt att ha en morgontrött hund!

Vad har hänt annars då? Jo, i torsdags fyllde Romeo tre år! Min lilla vovve har blivit stor. <3 Han fick naturligtvis paket på morgonen och på kvällen fick han leverpastejspetsad mat. Romeo var nyfiken på paketet, kanske för att en sak där i luktade väldigt gott... Men, duktig som han är, ville han inte ha sönder paketet, så jag fick hjälpa honom öppna det. Han fick en ny leksak: typ som en ring i rep med en boll som sitter på. Dessutom fanns där ju även en ny slags tuggis som tydligen var vääääldigt god.

I helgen var Stora Stockholm eller som det egentligen heter Stockholm hundmässa. Jag var där på lördagen mellan nio och två för att stå i Cavaliersällskapets monter. Det var så himla roligt, att jag inte ville gå hem! I montern fick jag stå och prata med människor som antingen har eller haft cavalierer, men kanske framför allt de som var intresserade av rasen och att eventuellt skaffa sig en liten cavalier. Till sällskap i montern hade vi fyra vackra tikar - en av varje färg - Athena, Dolly, Sally och busfröet Tindra. De charmade så gott som alla som kom förbi! Förstås. Innan jag gick mot tåget hann jag springa förbi några montrar och köpa en tassrenare (PawPlunger - har ännu inte fattat hur jag ska använda den), ett par strumpor, vantar och lite bajspåsar.

Apropå Lucia, var Maria och jag i Globen i söndags och såg deras magnifika Luciakonsert. Så vackert, så stämningsfullt. Fick mig att komma i julstämning. Äntligen!

Pank och snuvig

Hemma igen från en vecka i London. Utan pengar och med en rejäl förkylning. Det där med pengarna är självförvållat. Låt mig förklara det så här: jag är en mästare på att shoppa. Förkylningen är en följd av att jag bodde hemma hos Lindas familj och jag tydligen är ruggigt mottaglig för barnbaciller.

Det bästa med att vara hemma igen är att jag får vara med Romeo igen. Jag saknar honom så mycket när jag är borta, men det värsta är nästan när jag är hemma själv, som jag var innan jag hämtade honom hos mamma och pappa i lördags. Lägenheten känns bara tom och själlös. Jag antar att jag håller med den som skrev den klyschiga texten "A house is not a home without a cavalier". Det bjuder jag på.

Romeo hade varit jätteduktig hela veckan, även om jag tror att han utnyttjade det faktum att han blir löjligt bortskämd hos mormor och morfar. Tydligen sov han i deras säng hela tiden och känner jag pappa rätt, hade han någon som lekte med honom så fort han ville leka. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt att de tycker om att honom hos sig och att han trivs så bra där när jag är borta.

Välkommen Viggo!

(Efter problem med Blogger så hoppas jag det funkar att lägga ut det här några dagar senare...)

Gäsp! Har varit och konfererat med avdelningen i dag. Är ruggigt trött efter allt funderande och planerande. Blir till att ta kvällspromenaden strax så jag inte somnar i soffan - som jag gjorde i går.

I går fick vi äntligen träffa det senaste tillskottet i familjen, min systerson Viggo! Han var så söt och så liten!!! Så fort de ställde insatsen i soffan ställde sig Romeo på bakbenen och kikade in på Viggo. Han var så nyfiken och när han insåg att han inte riktigt kom åt att nosa hoppade han upp i soffan. Hade vi inte varit där hade han säkert slickat honom i ansiktet! Det var kul att se hur fascinerad han var. Precis så betedde han sig för två år sedan när Love var nyfödd.

Romeo älskar att vara hos mormor och morfar (mina föräldrar alltså), men han var nog mest lycklig för att få hänga med schäferkusinen Alfons. De där hundarna gillar verkligen varandra! Alfons ville ligga så nära att han nästan la sig på Romeo, då flyttade Romeo på sig. Någon måtta får det vara, liksom! :-) När min svåger tog ut båda på promenad fick de springa lösa i skogen en stund och det måsste varit höjdpunkten. Alfons springer och hoppar runt bland stenar och stockar medan Romeo försöker hänga med så gott det går.

Usch vad mörkt det är nu. Det känns som om det vore mitt i natten, fast klockan nyss passerat 22.00. Antar att det bara är att gilla läget, för det kommer inte precis bli ljusare på ett tag...

Hundöppet på Östermalm

Nu börjar det verkligen bli mörkt ute om kvällarna. Och värre blir det i och med att vi får vintertid på söndag. När man går omkring men en relativt liten hund som Romeo på trottoarerna i stan är det bra om andra ser honom. Därför har han nu fått en ny, röd lampa som sitter på halsbandet.

I söndags hade de hundjippo i Fältöversten. Jag hade faktiskt aldrig varit inne i själva centrumet, men när hundägare är välkomna med sina hundar, då ska det uppskattas! Jag tog med mig Romeo på bussen och åkte dit. Vi gick runt och kikade lite. Vi hälsade på Linn, Amanda och Evelina som var där från Stockholms Hundforum och Romeo passade på att kissa på deras monter. Pinsamt! Det var väl för mycket för honom med alla roliga hundar överallt. Vi pratade lite med Cilla på Hundens hus och fick en pratstund med några som var där från Djursjukhusen i Albano och Bagarmossen. Dessutom shoppade jag på Triumph och Body Shop. Trevligt med ett (nästan) helt centrum att gå omkring i med Romeo! Nu var där proppfullt med hundar, men en normal helg är det nog lite mer sansat. Värt en tur med bussen, helt klart!

Annars är mitt senaste uppdrag (till mig själv) att aktivera Romeo mer på promenaderna. I lördags körde vi slalom mellan stolpar, Romeo kröp under och hoppade upp på bänkar och han hoppade över lite hinder. Allt i ett relativt tomt Rålis. Romeo har så roligt när vi gör det och jag kommer på mig själv att skratta högt emellanåt! Hund = ha roligt! :-D

Är det okej att engagera sig i sin hund?

I dag är vi är trötta, Romeo och jag. Väldigt trötta. Romeo har slocknat på soffan och jag sitter vid datorn för att inte däcka framför tv:n. Det blir så när man har fullt upp hela helgen! Romeo var på "Hotell Astrakan" hela helgen och han är väl trött efter helgens alla intryck. Själv var jag på pubspelning, SCKCS-konferens och AIK:s sista hemmamatch för i år. Inte en lugn stund och alldeles för lite sömn. Skulle behöva en till helg på en gång för att vila upp mig! Som tur är verkar den här veckan vara betydligt mindre stressig så jag kanske kan återhämta mig ändå.

Jag har funderat lite. Undrar om det är fler hundägare som blir ifrågasatta för att de sätter hunden så mycket i fokus..? Eller är det bara för att jag är singel..? Det kanske är det faktum att jag som singel, är ganska nöjd med situationen och inte springer runt och dejtar en massa eller är desperat efter att få barn, som gör att folk omkring mig blir provocerade..? Visst vore det trevligt att hitta någon att dela livet med, men jag VÄGRAR göra det till en hang-up. Jag och Romeo får hitta på saker tillsammans så länge.

Visst, ibland oroar jag mig för att bli någon slags "crazy dog lady", men jag jobbar hårt för att så inte ska bli fallet. Faktum är att som hundägare gör jag en massa saker som jag inte vågade göra på egen hand. Jag pratar med främmande människor, jag går på kurs, jag engagerar mig i en hundförening och mycket mer. Det tycker jag är fantastiskt! Härom dagen, när jag promenerade till dagis från jobbet, konstaterade jag att jag nog aldrig varit så lycklig som jag är just nu. Detta trots att jag ibland känner mig ensam, att jag gärna skulle vilja träffa någon, att jag är en ekonomisk katastrof och att jag stressar lite för mycket. Och det är värt hur mycket som helst!!! :-)

Det här blev väldigt personligt, men det är nog också ett steg i rätt riktning. Att jag vågar blotta mig själv och bara vara den jag är.

Höst på riktigt

Så var den här. Hösten. I parken ligger det fullt av färglada löv på marken och luften är härligt krispig. Sådana här höstdagar är heeelt ok. :-) De där mörka ruskdagarna som kommer framöver är en annan sak.

Romeo har inget emot att skutta fram mellan lövhögarna i jakten på sin gröna boll. Hela magen och tassarna blir blöta av resterna av nattfrosten, men han viftar glatt på svansen och vill bara leka mer!

Jag har sagt det förr men, det finns INGEN bättre medicin mot en stressig och jobbig vecka än att få umgås med en glad liten hund som heter Romeo! Han är min räddning. Det går inte att älta jobbgrejer när jag är upptagen med att fokusera på honom.

Sedan gör han mig galen också iofs. Han drar hela tiden i kopplet! Men jag inser att det faktiskt är jag som måste träna. Jag måste vara konsekvent, inte ge vika ibland, han kommer aldrig fatta annars vad det är jag vill.

I morgon blir det tvåårskalas för min fina systerson. Tyvärr får inte Romeo följa med, för schäferkusinen Alfons har troligtvis kennelhosta (och ev. urinvägsinfektion)! Ingen fara dock, jag ska bara vara borta några timmar och sedan ska jag och Romeo på klipp- och trimningskurs. Ska bli spännande. Är lite orolig att Romeo kommer vägra samarbeta för att han vill hälsa på alla andra hundarna... Gäller nog att ha med ordentligt med godis!

I dag, mina vänner, har vi inte en grej inplanerad (utom en tur i tvättstugan). SÅ SKÖNT! Ska nog sätta mig vid symaskinen och påbörja arbetet med att sy mitt första hundplagg, ett nytt regntäcke till Romeo (förstås)! Om jag orkar och har lust, det vill säga. :-)

Host host och lite snörvel

Så har jag varit sjuk. Igen. Åkte på en rejäl förkylning och var hemma från jobbet hela förra veckan. Romeo slapp vara hemma och ha tråkigt, nej han fick vara på dagis istället. Roligare för honom och bättre för mig! Hostar fortfarande och är snuvig, men jag är "bara förkyld" nu, inte sjuk.

Foderbilen.se är hur bra som helst. De har det mesta har jag upptäckt. Jag behövde köpa hundmat och utan bil är det så smidigt med hemleverans. Då passade jag samtidigt på att köpa utrustning till den trimningskurs jag ska gå med Romeo om några veckor! Jag föll även för frestelsen och köpte ett nytt gosedjur till Romeo. Dumt egentligen, vet ju att det inte kommer att vara helt i mer än några minuter. Min hund är ett monster när det gäller gosedjur.

Valpminnen

Senaste tiden har jag tänkt mycket på hur det var när Romeo flyttade in hos mig. Han var så liten och jättejättesöt, men oj vad mycket jobb det innebar. Det bästa var när han låg och sov på mitt bröst och det jobbigaste var när han började få tänder och bet i precis allt som kom i hans väg. Särskilt mina kärlekshandtag. Jag har nästan glömt bort hur det var! En gammal klasskompis har precis skaffat hund och skriver om det på Facebook. Antar att det är därför minnena poppar upp.

Att låta Romeo bli en del av min familj är det bästa jag någonsin gjort. Jag har aldrig ångrat mig och kommer aldrig göra det. Men vilken mamma skulle göra det? För visst är han en hund, men jag är den enda mamma han vet om och han är min enda bebis. Så kommer det alltid vara. Jag vet inte om det är annorlunda med första hunden, eller om det blir särskilt stort när man är singel och skaffar hund, men jag hade aldrig kunnat förbereda mig på hur fantastiskt det skulle bli. Den där villkorslösa kärleken jag får i mängder är helt otrolig.

Just nu ligger Romeo och sover. Han är alltid trött när han kommer hem från dagis, särskilt i början av veckan. Vad skönt det skulle vara att bara lägga sig ner på golvet och slagga när andan föll på! :-)

Drömmen om ett hus med trädgård...

...är nog inget mer än en dröm som jag har svårt att släppa taget om. Visst är det bra läge att köpa hus nu, men är jag verkligen redo att ha dubbelt så dyra boendekostnader plus kostnader för en bil? Tror inte det. Inser att jag återigen drabbats av min "vart tredje år måste något hända"-fas. Så inga visningar i morgon, fast jag hittat två intressanta objekt.

Jag får lägga fokus på att planera min kommande fest istället och Romeo får nöja sig med att springa runt på mormor och morfars tomt! Vi kanske kan hyra någon stuga nästa sommar eller något... eller våldgästa hos alla som har trädgård, he he!

I dag ska jag på 40-årskräftskiva och Romeo ska vara hos mormor och morfar, som hämtar honom om några timmar. Jag åker nog dit i natt och sover där jag med. Då slipper jag åka in till stan och ut igen i morgon. Det är skönt att Romeo trivs så bra hos dem. Kan lämna honom utan att få dåligt samvete. :-)

Life back to normal

Nu är det mesta sig likt igen. De allra flesta är tillbaka på jobbet och det är fullt ös på alla fronter. Jag hoppas bara vi hinner njuta lite av sensommaren...

I går hade jag en mäklare på besök. Funderar nämligen lite på att flytta till hus. Det vore så najs för både mig och Romeo med en liten tomt. Får se lite hur det blir, men jag kollar runt lite. Dyker något fantastiskt upp så har jag i varje fall påbörjat processen...

På hemvägen i dag mötte vi en söt rubytik som heter Chloé. De var jätteexalterade först, men sedan brydde de sig inte om varann så mycket. Romeo var nog mer nyfiken än hon... Söt som socker var hon!

Regnet det bara öser ner...

...och här inne håller vi ställningarna. Romeo ligger på golvet och sover, medan jag sitter vid datorn.

Den här veckan gick inte alls som planerat. Jag var på jobbet en ynka dag. När jag hämtade Romeo på dagis i tisdags hade han en fet fästing vid örat och ett stort och fult sår. Jag misstänker att han rivit sig själv. Det var bara att dra till Djurakuten. Igen. Fick vänta i över två timmar och när besöket var slut var jag 2200 kronor fattigare. Hoppas det går att räkna in i självriskperioden från våra tidigare besök i början av sommaren! Eftersom såret var fult och infekterat har jag inte kunnat vara på jobbet utan fått jobba hemifrån. Nu ser det bättre ut, så jag hoppas det går bra att lämna honom på dagis i morgon. Men, än så länge har han kragen på.

Kragen ja, i början bara vägrade han. Jag försökte promenera med honom med den på, men då vägrade han t.o.m. kissa! Nu har han den på när vi är hemma och jag inte har full uppsikt. Desstuom morrar han inte åt kragen längre utan när jag tar fram den kommer han snällt fram och lägger huvudet till rätta. Duktig kille!

Slut på ledigheten

I dag är det sista semesterdagen - för den här gången. Romeo är faktiskt på dagis i dag, för jag har en del ärenden att göra och då har han det bättre där. När vi gick dit i morse blev han helt överlycklig när han insåg vart vi var på väg! :-) Att både Malte och Della var där när vi kom gjorde att han glatt smet in med sina kompisar. Jag blir lika glad varje gång jag ser hur bra han har det på dagis!

I torsdags kväll kom vi hem efter en hel vecka i Eksjö med lillasysters familj. Det var så tyst och tomt första dagarna... Man vänjer sig ju lätt.

Romeo och jag åkte bil ner med storasyster och hennes pojkvän. Det gick jättebra. Jag fick köra en bit och Romeo satt duktigt hos Pernilla i baksätet.

I Eksjö hade vi halvbra väder men det gjorde inte så mycket. Vi fick ju hänga med syrrorna & co. Romeo är nog överlycklig bara Alfons är i närheten. Och jag är så glad att får umgås med min favoritfamilj. :-) Min systerson Love växer så det knakar och det är så kul att få vara med och uppleva det.

Jag är ju rätt mörkrädd. Det vet alla som känner mig. Därför kändes det himla skönt att Alfons sov med mig och Romeo på nedervåningen. Romeo låg vid mina fötter och Alfons på sängen bredvid! :-)

Enda dagen på badplatsen blev det inget bad för mig, för när min "utter" Romeo inte längre fick bada blev han tokig och satt och skällde på allt och alla. Ingen ro för mig att bada då heller! Men, Romeo fick i varje fall simma lite med Alfons och det fick vara bra så.

Vi tog tåget hem. Romeo var helt slut, för vi hade gått på stan på dagen och på eftermiddagen fick vi besök, så han sov nästan hela resan. Jag kunde då läsa klart "Flyga drake!, vilket innebar att jag satt och grät på tåget... Jäklar i min låda vilken bra bok!!!

Host host!

Nu börjar jag äntligen må bättre. Efter att ha haft en dunderförkylning hela veckan känner jag mig mest lite snuvig nu. Äntligen! Istället för att njuta av min första semestervecka har jag alltså varit sjuk hela veckan.

Tur att vår helg i Dalarna var så trevlig att jag fick lite semester innan jag blev sjuk! Det var då jag blev smittad. Fyraårige Oliver var rätt snuvig och hostig och boom! där kom bacillerna! Jag har verkligen ingen motståndskraft mot barnbaciller.

Romeo hade jättekul i Dalarna även om han var rätt sur på alla simmarna i Vansbro. Han ville ju också bada! Han fick bada lite i sjön när vi kom hem till stugan på kvällen. Första natten skällde han på allt och jag fick inte en gnutta sömn. Då hade jag nog kunnat sälja honom för en 25-öring! Kossorna fick sig också en rejäl utskällning, men när Romeo gick för nära elstängslet (!) tog det slut. Han vågade sig inte i närheten efter det. Av förklarliga skäl.

I går orkade jag äntligen ta mig ut lite, efter att ha varit sjuk hela vekan. Romeo och jag hade en lekdejt i Rålis. Det var nästan ett år sedan vi träffade Wilma och Ullis så det var kul att se hundarna tillsammans igen! Efter ett kärt återseende höll de sig mest i närheten av varandra.

På kvällen gick jag och såg sista Harry Potter-filmen i 3D. Jag var lite orolig för att jag skulle hosta sönder filmen, men det gick bra. Åt hur mycket halstabletter som helst! Filmen var jättebra och ett riktigt bra slut på serien.

Nu hoppas jag att jag får hålla mig frisk mina sista två veckor av ledighet!

Nattugglan

Det är märkligt det där. I går var jag så trött att jag höll på att gå i bitar efter att ha varit på resande fot sedan kl. 05.30. I dag har jag varit tillbaka på jobbet och borde således vara helt slut. Men, då har jag istället fullt av energi och har svårt att varva ner. Hmmmm...

Jag och Romeo har en ny favoritplats på jorden. Gotland. Vi fullkomligen älskade Gotland. Romeo badade i havet bland vågorna, strosade omkring vid hagar och gamla grusvägar och jag bara njöt av att vara i harmoni med allt omkring mig. Visby var fantastiskt, men landsbygden var inte sämre.

Att det gick så smidigt att åka Gotlandsfärjan var verkligen en positiv överraskning. Djursalongen på lilla färjan var bäst, men det gick bra även på stora båten. Romeo sov på golvet, kikade på sina grannar, drack lite vatten, åt några godisar och sov lite i mattes knä. Det underlättar ju att han är en van resenär.

Men nästa gång ska vi ha egen bil. Då blir vi mer fria att ta oss fram som och när vi vill.

Nu måste jag väcka min lilla sjusovare för att gå ut en sväng innan det är sängdags!

Det är lugnt och stilla...

...inte i Mumindalen, men väl hemma hos oss på Kronobergsgatan.

Vilken vecka. Vet inte riktigt varför, men jag är helt slut. Kanske är det så att det faktum att det är två arbetsdagar innan midsommar gör mig tokstressad över allt som måste hinnas med på jobbet?! Hmmm... hur var det nu med det här som kallas planering?

Vi har ju haft jättefint och varmt väder på sistone. Nu har dock detta ersatts med "typisk svensk sommar" så det är typ 15 grader och mulet i dag. Regnet hänger i luften. Nå ja, vi behöver det med. Om inte bara för att kunna uppskatta solen och värmen när den dyker upp. Romeo tycker det är rätt skönt att slippa värmen, men han vill nog ha det lite varmare så han får bada!

Romeo har varit hemma själv några kvällar denna vecka, så därför är jag hemma med honom i helgen. Han såg mig ju knappt förra helgen, så det är inte mer än rätt. Hade jag haft bil hade jag nog lämnat honom några timmar i dag i alla fall. Då hade jag tagit en sväng till Uppsala för att fira sysslingarna... men när man ska åka tåg och så blir det lite för många timmar. Attans att folk ska vara allergiska så man inte alltid kan ha med sig sin hund! Kanske vi ska emigrera till typ Frankrike? Har hört att man får ha med sig hunden överallt där. Å andra sidan har jag en känsla av att fransmännen inte hört talas om hunddagis...

Hittade My Heritage.com på webben i dag. Så jag har blivit sittande vid datorn sedan Melodikrysset började. Nog dags att göra morgon(?)toalett och ta tag kaoset här hemma!

Ha en härlig helg och ta hand om er!

Friska och krya

Nu är vi friska igen. Romeo och jag. Jag har dock sett vissa tendenser till att han får liknande symptom när det är varmt ute, så jag tror att det som händer är att han får svårt att kissa om han har druckit för mycket. Får nog hålla lite koll på hur mycket han dricker och se till att han blir rastad lite oftare. I varje fall när det är riktigt varmt ute.

I helgen var nämligen Romeo hos mamma och pappa igen för jag var på fest. Då blev han lite dålig igen. Men, så snart han kom hem och det var svalare ute mådde han bra!

Romeo är verkligen helt slut i dag. Det var lite mycket att vara borta i helgen tydligen. Han brukar iofs alltid vara tröttare på måndagar. Men så har han väl lekt som ett busfrö med sina kompisar. I morse när vi kom till dagis mötte vi förresten lilla cavaliertjejen Della som kom med sin matte samtidigt som oss. Vilket återseende! Det var kärlek i dess renaste form!

Sjuk igen!

Romeo har urinvägsinfektion. Stackarn. Han mår iofs mycket bättre i dag, i går hade han så ont att han kved! :-( Även om han läckte urin hela eftermiddagen visade det sig att blåsan var sprängfull när vi kom till veterinären på kvällen. Det gjorde antagligen för ont att kissa. Efter att veterinären tömt blåsan med en kateter och Romeo fått en antibiotikaspruta började han bli sig själv igen. Nu verkar han må riktigt bra.

Det är tur att skatteåterbäringen kommer snart. Det är dyrt att ha en sjuk hund...

---

Upptäckte just att jag inte alls har en självrisk på min hundförsäkring på 1100 kronor utan 2100 kronor! "Jippie" liksom... Tur i varje fall att jag får räkna ihop kvittona från denna gång med magsjukan-kvittona från härom veckan. Alltid något.

Fästingar suger!

Härom dagen plockade jag en ÄCKLIG fästing från Romeos panna. Det är den andra fästingen jag sett på honom, och båda kom efter att ha varit på Hundöarna. Det ska tydligen finnas många rådjur där, så det är kanske inte så konstigt att fästingarna följer med. Äckliga är de i varje fall! Nu har han fått påfyllning av Frontline så jag hoppas fästingarna håller sig borta ett tag.

Vi hade annars en härlig söndag på Hundöarna tillsammans med släkten från Trixiez's. Romeo blev väldigt förtjust i sina småkusiner som är 3 ½ månader gamla. Kärleken verkade ömsesidig. Särskilt från Villes håll. Han är en helt bedårande black & tan-valp, Ville. När jag satt ner i gräset så låg han i mitt knä och Romeo och han pussades för fullt! Jag ville plocka med mig alla valparna hem, men det går ju inte.

Eftersom Romeo hade varit hos dagisfröken Annie på lördagen när jag var på bröllop, var han helt slut efter släktträffen! Han låg och sov hela eftermiddagen. Han var ju iofs sjuk tidigare i veckan så han kanske var lite extra trött...

Den här veckan har varit betydligt lugnare än förra veckan, men inte mig emot. Jag har bara varit på återbesök hos ögonläkaren och Romeo har varit bra i magen. Skönt! Det sunkiga regnvädret har nog bidragit till lugnet. Just nu tar Romeo en tupplur under bordet och jag ska gå vidare med mitt storstädningsprojekt.

Friska men inte så pigga...

Nu mår vi bra igen, Romeo och jag. :-) Eller bra kanske var att ta i, jag var på bröllop i går så jag är väl rätt sliten. Men det var det värt. Romeo har varit hos dagisfröken Annie och sköt sig som den exemplariska hund han är. Det är så skönt att veta att han har det bra när jag lämnar bort honom. Då kan jag slappna av och ha roligt.

Han är lite trött nu, så jag låter honom vila en stund. Snart ska vi ut på nya äventyr nämligen. Det är kennelträff på Hundöarna med Trixiez's! Återigen ska där krylla av bedårande cavalierer i alla fyra färgerna. Jag kommer vilja ha en hel flock när jag kommer därifrån.

Tror nog jag måste vila lite jag med innan vi ska ut på vår utflykt...

På bättringsvägen

Så där ja, nu äter Romeo och verkar piggna till. Han har inte kräkts sedan i går kväll. Skönt att se att han börjar bli sig själv igen. Vi var tillbaka på Djuraktuen i morse bara för att se om han behövde mer dropp, men han fick åka hem med mig igen efter att jag betalt notan för kalaset.

Undersökning och dropp för en hund: 1400 kronor
Undersökning och behandling på Ögonakuten för mig: 350 kronor
...och folk undrar varför vi människor betalar skatt!

Mitt öga är inte helt okej, det är svårt att sitta vid datorn längre perioder och det skaver en hel del. Antar att det håller på att läka. Ska vara hemma en dag till och se till att Romeo blir bra och att mitt öga blir bättre.

Sjukstugan rapporterar...

Här hemma är det inte sig likt. Jag har fått ett skavsår på ögat och Romeo verkar ha åkt på maginfluensa! Han kräks den lilla älsklingen och får inte behålla vare sig mat eller vatten. Vi ska till veterinären i kväll för jag är orolig att han får vätskebrist. Stackars liten, han ligger vid mina fötter och suckar. Han har ingen feber och verkar må rätt okej i övrigt förutom kräkningarna. Men lite medtagen är han.

Försöker inte oroa mig för mycket i onödan, men det gör ont i hjärtat när han är dålig, det måste jag medge.

Han har inte riktigt ätit som han brukar den här helgen och han har ätit en hel del gräs, så det har nog legat och grott lite. Tur att han inte var sjuk när vi hade födelsedagskalas för mamma i helgen. Måste nog förvarna lillasyster dock, för Romeo kan mycket väl ha smittat Alfons...

Håll tummarna för att det inte är något allvarligt och att det snart går över!

-----

Nu är Romeo hos veterinären och får dropp! Eftersom han inte fått i sig någon vätska tyckte de att det var den bästa lösningen. Ska strax hämta honom. Det har varit SKITjobbigt de senaste timmarna. Det här med att lämna honom hos veterinären triggade igång en massa minnen från när han opererades för snart två år sedan. Kommer inte känna mig lugn förrän jag har honom här hos mig igen!

Sköna maj välkommen!

Nu är det maj och plötsligt har vi "aprilväder"! Världen är bra snurrig. Å andra sidan har vi haft så himla fint försommarväder i några veckor nu, så vem trodde allvarligt att det skulle hålla i sig..?

I går var det Valborgsmässoafton. På dagen promenerade Romeo och jag med Carin i ett par timmar. Vi var rätt trötta efter det och inte det minsta sugna på att åka bort på kvällen. Vi piggnade till och lyckades ta oss med pendeln till Barkarby där mamma och pappa väntade för att åka till min morbror och moster i Väsby. Pappa som hatar att vara sen lyckades naturligtvis med konststycket att komma för tidigt. Mamma tvingade honom att köra ett extra varv!

Det blev en lugn och trevlig kväll. Min morbror och mosters Shi Tzu Linus och Romeo är lite mer kärvänliga nu. Även om Linus verkar misstänksam över att ha en annan hund i sitt hem. Till skillnad från Linus, fick Romeo följa med ut och titta på brasan och han skötte sig fint. Min gosse han är duktig han.

GLAD PÅSK!

Nu är det påsk och vi har blå himmel och sol. Som på beställning. Jag tillbringar långfredagen i tvättstugan. Till Romeos förtret. Det är alldeles för mycket spring på matte. Jag tror han tjurar lite faktiskt.

Vad han inte vet är att vi snart ska packa ihop oss och åka till mamma och pappa. Han kommer bli så glad när han väl inser var vi är på väg. Det ska bli så skönt att få umgås lite med mamma och pappa igen. I morgon kommer resten av klanen och påskkalasar.

Är det påsk ska man vara fin, så Romeo är nybadad och har för första gången i år fått på sig fästingmedel. Nu ska vi hoppas det räcker. I fjol fick han en äcklig fästing i ansiktet... Den fick han efter kennelträffen på Hundöarna och vi ska tillbaka dit i maj. Får väl se till att gå igenom hans päls ordentligare den här gången.

Nu tillbaka till tvättstugan!

Tröttaste hunden i stan?

Jag är inte helt säker. Vad jag vet är att sötaste hunden i stan ligger helt utslagen på golvet och sover. Så är det nästan alltid på måndagkvällar. Han har väl busat hela dagen på dagis, misstänker jag.

Att han dessutom sov borta i helgen bidrar säkert. Romeos underbara dagisfröken Annie tog hand om honom när jag var på möhippa i helgen. Det var så skönt att lämna honom till någon jag vet han gillar och som är van att hantera honom och andra hundar. Att hon dessutom är väldigt förtjust i Romeo och själv vill ha en Cavalier bidrar ju också!

I går på hemvägen stannade vi i Kronis, Romeo och jag. Jag åt pommes och drack Cola (lite lagom dagen efter) och han fick vatten och torkad kyckling. Båda var säkert lika nöjda. Det var så härligt väder och det kändes som sommar! Hundarna i rastgården var inte så roliga tydligen. I alla fall inte enligt Romeo. Eller så var han bara mammig efter att ha varit borta.

Vår i luften

Nu är det verkligen vår. 14 grader varmt på vägen hem från jobbet. Dessutom hemmapremiär på Råsunda i går. Härligt. Dessutom skönt med torrt väder. Alla som har hund vet hur skönt det är att slippa en blöt och smutsig hund efter promenaden! Att jag numera har med mig en tennisboll i fickan på våra promenader har blivit en hit. Minst sagt.

I helgen var vi i Viksjö en sväng. Hundkusinerna fick springa runt i trädgården och sedan tog vi en lång promenad. Sedan tog vi en sväng till stora zooaffären i Bromma där jag bunkrade hundmat och lite annat smått och gott. Det är lätt att bränna pengar där. De har verkligen det mesta.

Tyvärr fick jag ont i ryggen efter att ha burit på Romeo i rulltrappan och in och ut ur bilen, så i dag är jag inte på mitt bästa humör. Efter ett besök hos kiropraktorn är jag lite mindre stel. Alltid nåt.

På dagis har det börjat en liten cavaliertik (ruby) i samma grupp som Romeo. Hon är helt bedårande. Jag tror att både jag och Romeo är förälskade. :-) Hon är så liten. Var verkligen Romeo så liten när han började på dagis..? Fast han var ännu mindre, hon är faktiskt hela sju månader. Så gammal var Romeo när han förlorade sitt öga. Har svårt att fatta att han var så där liten. Praktiskt taget en bebis, ju. Min stora kille.

En hund till vore najs

Snygga Cavaliertjejer som dessutom löper! Det om något sätter fart på min morgontrötte familjemedlem. Jag är ju själv nästan lite kär i den lilla Blenheim-tiken som bor på samma gata som hunddagis ligger på. Hon är så liten och söööt! När jag möter henne och hennes matte blir hon alldeles till sig. Hon viftar för fullt på svansen och rusar fram till mig. När jag dessutom har Romeo med mig, som i dag, ja då springer hon nästan ut i trafiken. I varje fall när hon löper.

Jag önskar så att jag hade råd att ha en hund till. En vacker dag så... När jag väl har ett hus, med tomt och jobbar hemma och inte behöver ha hundarna på dagis... M.a.o. när jag typ är pensionär! Jag får väl se till att jobba kvar på banken tills dess så jag kan plocka ut en skön Oktogon den dagen. ;-)

I går gick vi över till sommartid. Snacka vårtecken! Det knepiga är att det är svårt att veta vilka klockor som ställer om sig själva. Jag hade ställt fram min klockradio och telefon, så det var först när jag slog på tv:n som jag insåg att det även skett automatiskt! Nå väl, för två morgontrötta individer är det inte helt lätt att kliva upp tidigare, men det går över. Bara solljuset i sig är värt det! Apropå vår så är väl inte Romeo helt glad över att snön snart är helt borta. Han blev nästan arg på mig för att jag inte kastade snö till honom när vi var i parken. Han får vänta lääänge till nästa gång.

Förresten är jag ny webmaster/webbredaktör för Cavaliersällskapets webbsajt. Jag har ännu inte fått tillgång till publiceringsverktyget, så just nu är det bara på pappret. Men när jag väl får det, då blir det åka av! Nej, sanningen är att jag först får se till att sajten blir uppdaterad. Sedan får vi se hur jag förbättrar sajten. Det känns inte mer än rätt att jag hjälper dem som hjälpte mig hitta min Romeo.

Snöboll - leken som tinar bort

Redan mitten av mars. Tiden går fort när man är stressad... Min hjärna har mest varit upptagen med alla förändringar på jobbet. Nu flyttar vi på fredag och saker och ting börjar falla på plats. Skönt!

För Romeos del blir det lite närmare för mig till dagis från nya arbetsplatsen. Tio minuters gångväg mellan dagis och jobbet. Inte alls dumt. Å andra sidan kommer jag bara kunna gå eller cykla, så det gäller att investera i bra regnkläder! Det behöver jag iofs ändå. Mina fina gummistövlar har gått sönder. Har man hund, måste man ha kläder som tål alla väder.

Måndagkvällar är nog Romeos tröttaste tid på veckan. Han har varit tillbaka på dagis efter helgen och säkert busat runt för fullt. Just nu sover han på golvet och har inte ens orkat äta upp maten. Söthunden! :-)

Här i stan märks det att vi går mot vår. Det är barmark på många ställen och snön finns nu bara i parkerna och på skuggiga ställen. Eftersom Romeos favoritlek är att kasta sig efter snöbollar, tog vi en tur via Kronis på vägen hem. Han blev helt överlycklig när jag började kasta snö. Du skulle se hur han kastar sig, rena akrobatkonsten!

I helgen var vi hos mina föräldrar i Viksjö. Där var det vinter fortfarande! Märkligt vilken skillnad 2 mil kan göra ibland... Tur jag hade med mig halkskydden för det var is överallt. Romeo tyckte iofs att det var kul med all snö. Förstås.

Vår i sikte?

Sista februari i dag. Betyder det att det snart är vår? Visst är det skönt med vinter, men nu börjar det bli slask och smuts, så då är det väl lika bra att snön försvinner! Tänk om man kunde vakna i morgon och det var barmark och sol! Romeo har verkligen älskat snön, men nu är han mest blöt, kall och smutsig när han kommer in. Det verkar t.o.m. som att han fryser mer nu än när det var torrt och mycket kallare.

Romeo fortsätter skälla. Tycker det blir värre, trots att jag jobbar med honom. *suckar* Ibland har han dock helt rätt. I lördags sov han sig igenom Melodifestivalen, men när duracell-kycklingen Linda Bengtzing sjöng började han ilsket skälla. Bra där!

Att Romeo är en riktig sjusovare, det vet de flesta som läser bloggen. Men, i går nådde vi nya höjder. Vi somnade nämligen om när klockradion körde i gång och vaknade 11.20! Visst, vi gick och la oss vid ettiden på lördagkvällen, men ändå. Det är uppenbart att det är viktigare att få sova än att gå ut. Sådan matte, sådan hund. :-)

Aaattjooo!

Här är det förkylt. Anar en öroninflammation i faggorna. För att jag ska kunna vila upp mig, får Romeo vara på dagis. Det är bra mycket roligare för honom där än att vara hemma med matte som ligger och vilar och inte orkar leka. Jag har dock varit schyst nog att ge honom sovmorgon i två dagar, han har fått dra sig till halvtio! Det gillar han, min lilla sjusovare.

Min födelsedag är på Alla hjärtans dag. I år firade jag den en dag i förväg med brunch med vännerna och tårta med familjen. Kusinerna Love och Alfons fick stanna hemma den här gången, men jag och Romeo var hemma hos dem i lördags så det var ok. Nu fick moster tid att gulla med Romeo. Love var nämligen sjuk och då fick pappa och hundbrorsan stanna hemma med honom. Det var förresten Love som smittade mig. Jag har inte så bra motstånd mot småbarnsbaciller verkar det som.

För att fira Alla hjärtans dag fick mitt lilla hjärta en hjärtformad vomburgare. Det var en present i hans smak. Jag fick inte någon present, men med tanke på att jag klädde Romeo i en "I love Mommy"-tröja så får det nog räknas som en present. Han har faktiskt inga problem med att han den på sig, det är bara inte så kul att klä på och av sig.

På lördag har vi tvåårsjubileum, Romeo och jag. Då är det exakt två år sedan jag hämtade honom hos Mats och Ellinor och han flyttade in här hos mig. Två år!!! Undrar hur vi ska fira det..? Det känns så länge sedan på ett sätt, å andra sidan har jag svårt att komma ihåg hur livet var innan Romeo fanns...

Se det snöar!

Och inte snöar det lite heller! Inte mig emot. Är det ändå inte någon vår i sikte kan det lika gärna vara riktig vinter med snö. Romeo kommer bli överlycklig! :-)

Just nu ligger han och sover på golvet. Han brukar alltid sova gott när jag varit borta och väl är tillbaka (hans mormor och morfar hämtade på dagis i dag).

Denna vecka har vi gått upp tidigare än vanligt nästan varje dag. Det märkliga är att även om vi båda varit jäkligt trötta så har det gått smidigare här hemma dessa morgnar. Kanske vår nya grej..?

I går fick vi reda på att vi kommer ingå i en stor omorganisering i banken. Det innebär egentligen inte så mycket för mina arbetsuppgifter, men mycket annat förändras. Bl.a. flyttar vi från våra vackra och historiska lokaler på Blasieholmen och flyttar till lite tristare lokaler på Torsgatan. Dessutom delas vår enhet upp i olika delar. Jag vägrar vara negativ, för jag tror det kan bli skitbra faktiskt. Dessutom får jag promenadavstånd till jobbet! (Max tio minuter från hunddagis.)

Förresten funderar jag över det här med kastrering... Jag får ju inte ens avla på Romeo och han har börjat bli så kaxig och kissar typ överallt, så det kanske är en bra idé. Måste dock kolla upp det ordentligt innan jag bestämmer mig. Stackarn, där ligger han fridfullt och sover medan matte funderar på att ta kulorna ifrån honom!

Det finns inget sötare än valpar!

Vi mötte en liten ruby-valp i dag! Hon skulle på valpkurs när vi gick hem från dagis. Halledudanemej så söt hon var. Minns knappt att Romeo var så liten och söt för två år sedan. Visst, han är fortfarande söt, men inte så där valpgullig liksom.

Tydligen ska den lilla tiken börja på vårt dagis och antagligen hamnar hon i Romeos rum. Jag hoppas han tar väl hand om henne! Det roliga med cavalierer är att när de ser någon annan cavvie så är det som att de är värsta kompisarna redan.

Åååh vad jag skulle vilja ha en liten vovve till! Det får bli när jag blir rik, typ. :-)

Nu ligger Romeo och sover på golvet bredvid mina fötter. Det är strax dags att gå ut på vår kvällsrunda, men just nu tror jag både Romeo och jag gärna skulle vilja slippa den och bara få gå och lägga oss. Inget val dock. Vill ju helst gärna slippa att han kissar inomhus.

Love is in the air

Romeo har en beundrarinna. :-) Vi brukar möta en söt cocker spaniel-tjej med exakt samma färg som Romeo. I går kväll möttes vi i igen. Den lilla tiken var i slutet av sitt löp och var helt betuttad i Romeo. Hon bokstavligt talat slängde sig om halsen på honom. Det tog ett bra tag för Romeo att ens fatta vad det var hon ville. Trots att hon vänt rumpan mot honom och lyft undan svansen. Han är kanske lite trög, men så är han ju lite oerfaren på det där planet också. :-) Det var i vilket fall hur gulligt som helst. Döm om båda hundarnas förvåning när vi möttes i morse också. Ett kärt återseende. Minst sagt.

Annars går jag och funderar på om jag ska kastrera Romeo. Jag får ju inte avla på honom och skulle han sluta kissa överallt vore det toppen. Har dock hört att hundar med mycket päls kan bli tokhåriga när de kastreras, så jag kommer nog testa med "chip-kastrering" först. Det finns de som påstår att hundarna håller sig friska längre om de kastreras, men samtidigt känns det så emot naturen.

Det ska tydligen bli slask i helgen igen. Typiskt. Romeo som ska bort på lördag kväll. Inte så kul att vara hundvakt när hunden drar in slask, grus och annat smuts! Håller tummarna för att det inte blir så blött.

Mannen som talar med hundar...

Alltså, jag förstår inte riktigt den här hetsjakten på Cesar Milan. Han var en av de som hjälpte mig att inse att jag skulle klara av en hund på egen hand, så han är speciell i mina ögon. Det kanske är därför jag känner att jag vill försvara honom.

Visst har han en gammaldags syn på hur man fostrar en hund, men hey, killen är från Mexico och bor i Kalifornien. Jag kan lova att han även har en rätt annorlunda syn på barnuppfostran än vad vi har i Sverige. Kulturella skillnader kan ibland vara väldigt stora. Det är inte i alla länder man har en så human syn på hundar som vi har i Sverige. Läste en artikel i Härliga hund om synen på hundar i mellanöstern. Killen som numera bodde i Sverige berättade att det i hans hemland nästan var otänkbart att ens ha sin hund inomhus och dessutom ge den speciell mat.

Det jag personligen har lärt mig av Cesar är framför allt:
1. Synen på hur viktigt det är att ge sin hund stimulans, så väl fysisk som mental. En rätt jobbig hund kan bli riktigt trevlig bara den får utlopp för sin energi.
2. Hundar har mer koll än vad man kan tro. De känner på vår energi om vi är bestämda, ledsna, glada, trötta etc.
3. Hundar lever i nuet. De tänker inte tillbaka och deppar. Något som jag verkligen insåg i och med Romeos olycka. Han gick vidare, det var jag som var traumatiserad.
4. Hundar är flockdjur med nedärvda beteenden. Låt därför hundar få bete sig som hundar, med andra hundar. De lär sig av varandra och trivs med varandra.

Allt detta kanske är självklart för vissa, men för mig som aldrig haft hund har de här kunskaperna verkligen varit viktiga.

Gott nytt år!!!

Vi hoppas ni hade en härlig jul- och nyårshelg, kära läsare! Det hade vi. Det underlättar ju när man har en hund som ÄLSKAR snö. Han är lättroad, käre Romeo. Det är bara att kasta snö och han beter sig som världens cirkushund! Så härligt att se att jag har svårt att inte skratta högt.

Både Romeo och matte-Malin hade varit snälla 2010, så vi fick en massa fina julklappar. Romeo fick ett par tuggben, en boll, en leksak som ser ut som en groda (och som han i princip redan tuggat sönder), snöskor och en lampa så han syns i mörkret. Bara bra grejer, även om han inte är så förtjust i "vanliga tuggben". Själv fick jag bl.a. en bok om ledarskap, så ett av mina mål med 2011 är att bli en bättre matte.

Har man en social hund i praktiskt format kan man t.o.m. bli hembjudan till främmande människor på nyår. Firade med vännen Pernilla och fyra andra. Romeo charmade dem allihop. :-) Fyrverkerierna på nyårsafton var väl ingen hit, men han är åtminstone inte helt livrädd. (Vi höll oss inomhus, men när vi öppnade fönstrena för att se fyrverkerierna gick Romeo ut i hallen. Där satt han tils det slutade smälla.) Annars hade vi en jättetrevlig avslutning på året. Om bara alla kunde hålla sig till tolvslaget så att alla hundägare vet när de ska hålla hunden inomhus, vore det toppen.

Nu ska vi strax ut och promenera lite.

Hälsar Romeo och Malin


PS. Ett annat löfte är att blogga ofgtare!