Hundöppet på Östermalm

Nu börjar det verkligen bli mörkt ute om kvällarna. Och värre blir det i och med att vi får vintertid på söndag. När man går omkring men en relativt liten hund som Romeo på trottoarerna i stan är det bra om andra ser honom. Därför har han nu fått en ny, röd lampa som sitter på halsbandet.

I söndags hade de hundjippo i Fältöversten. Jag hade faktiskt aldrig varit inne i själva centrumet, men när hundägare är välkomna med sina hundar, då ska det uppskattas! Jag tog med mig Romeo på bussen och åkte dit. Vi gick runt och kikade lite. Vi hälsade på Linn, Amanda och Evelina som var där från Stockholms Hundforum och Romeo passade på att kissa på deras monter. Pinsamt! Det var väl för mycket för honom med alla roliga hundar överallt. Vi pratade lite med Cilla på Hundens hus och fick en pratstund med några som var där från Djursjukhusen i Albano och Bagarmossen. Dessutom shoppade jag på Triumph och Body Shop. Trevligt med ett (nästan) helt centrum att gå omkring i med Romeo! Nu var där proppfullt med hundar, men en normal helg är det nog lite mer sansat. Värt en tur med bussen, helt klart!

Annars är mitt senaste uppdrag (till mig själv) att aktivera Romeo mer på promenaderna. I lördags körde vi slalom mellan stolpar, Romeo kröp under och hoppade upp på bänkar och han hoppade över lite hinder. Allt i ett relativt tomt Rålis. Romeo har så roligt när vi gör det och jag kommer på mig själv att skratta högt emellanåt! Hund = ha roligt! :-D

Är det okej att engagera sig i sin hund?

I dag är vi är trötta, Romeo och jag. Väldigt trötta. Romeo har slocknat på soffan och jag sitter vid datorn för att inte däcka framför tv:n. Det blir så när man har fullt upp hela helgen! Romeo var på "Hotell Astrakan" hela helgen och han är väl trött efter helgens alla intryck. Själv var jag på pubspelning, SCKCS-konferens och AIK:s sista hemmamatch för i år. Inte en lugn stund och alldeles för lite sömn. Skulle behöva en till helg på en gång för att vila upp mig! Som tur är verkar den här veckan vara betydligt mindre stressig så jag kanske kan återhämta mig ändå.

Jag har funderat lite. Undrar om det är fler hundägare som blir ifrågasatta för att de sätter hunden så mycket i fokus..? Eller är det bara för att jag är singel..? Det kanske är det faktum att jag som singel, är ganska nöjd med situationen och inte springer runt och dejtar en massa eller är desperat efter att få barn, som gör att folk omkring mig blir provocerade..? Visst vore det trevligt att hitta någon att dela livet med, men jag VÄGRAR göra det till en hang-up. Jag och Romeo får hitta på saker tillsammans så länge.

Visst, ibland oroar jag mig för att bli någon slags "crazy dog lady", men jag jobbar hårt för att så inte ska bli fallet. Faktum är att som hundägare gör jag en massa saker som jag inte vågade göra på egen hand. Jag pratar med främmande människor, jag går på kurs, jag engagerar mig i en hundförening och mycket mer. Det tycker jag är fantastiskt! Härom dagen, när jag promenerade till dagis från jobbet, konstaterade jag att jag nog aldrig varit så lycklig som jag är just nu. Detta trots att jag ibland känner mig ensam, att jag gärna skulle vilja träffa någon, att jag är en ekonomisk katastrof och att jag stressar lite för mycket. Och det är värt hur mycket som helst!!! :-)

Det här blev väldigt personligt, men det är nog också ett steg i rätt riktning. Att jag vågar blotta mig själv och bara vara den jag är.

Höst på riktigt

Så var den här. Hösten. I parken ligger det fullt av färglada löv på marken och luften är härligt krispig. Sådana här höstdagar är heeelt ok. :-) De där mörka ruskdagarna som kommer framöver är en annan sak.

Romeo har inget emot att skutta fram mellan lövhögarna i jakten på sin gröna boll. Hela magen och tassarna blir blöta av resterna av nattfrosten, men han viftar glatt på svansen och vill bara leka mer!

Jag har sagt det förr men, det finns INGEN bättre medicin mot en stressig och jobbig vecka än att få umgås med en glad liten hund som heter Romeo! Han är min räddning. Det går inte att älta jobbgrejer när jag är upptagen med att fokusera på honom.

Sedan gör han mig galen också iofs. Han drar hela tiden i kopplet! Men jag inser att det faktiskt är jag som måste träna. Jag måste vara konsekvent, inte ge vika ibland, han kommer aldrig fatta annars vad det är jag vill.

I morgon blir det tvåårskalas för min fina systerson. Tyvärr får inte Romeo följa med, för schäferkusinen Alfons har troligtvis kennelhosta (och ev. urinvägsinfektion)! Ingen fara dock, jag ska bara vara borta några timmar och sedan ska jag och Romeo på klipp- och trimningskurs. Ska bli spännande. Är lite orolig att Romeo kommer vägra samarbeta för att han vill hälsa på alla andra hundarna... Gäller nog att ha med ordentligt med godis!

I dag, mina vänner, har vi inte en grej inplanerad (utom en tur i tvättstugan). SÅ SKÖNT! Ska nog sätta mig vid symaskinen och påbörja arbetet med att sy mitt första hundplagg, ett nytt regntäcke till Romeo (förstås)! Om jag orkar och har lust, det vill säga. :-)