Nu vänder det!

Oktober månad var en skitmånad. Först gick bilen sönder och den står fortfarande på verkstaden fyra veckor senare... Sedan blev Romeo magsjuk, något som visade sig vara en magkatarr efter så väl blodprov som röntgenbilder. Lägg sedan till att det var mycket på jobbet, bland annat med en förvirrande omorganisation och en underbar chef som slutade, så förstår ni varför jag är överlycklig över att det nu är november och den hemska månaden är över.

Romeo mår fint nu, även om han får mat lite oftare för att hindra att han får magproblem. Han är glad som vanligt, fast han verkar vara extra morgontrött nu när det blivit mörkare.

I helgen var vi hos mamma och pappa i några dagar. Dels för att ta det lugnt, men även för att fira min systerson Viggos första födelsedag och min pappas 72:a. Det var skönt att byta miljö några dagar och att dessutom få hänga med familjen (inklusive hundkusin Alfons!) gjorde susen.

För några timmar sedan hämtade jag ett paket på posten. Det var ett nytt täcke och en jättefin stickad vintertröja, båda till Romeo. Han var så duktig och satt lugnt och snällt stilla och lät mig klä på honom.

Sjukstuga igen!

Jaha, så var vi sjuka igen. Eller jag är väl bara lite förkyld, men Romeo har fått magsjuka. Det verkar dock gå åt rätt håll. I går kräktes han två gånger, men i dag har han ätit lite risavkok och när vi var ute försökte han inte äta varenda grässtrå för att kunna kräkas... Tur att jag har ett jobb där jag kan jobba hemifrån!

För några veckor var Romeo och jag på hundutställning. Romeo tittade på och jag försökte hjälpa till. Om inte annat var det bra träning för honom att sitta i buren när det är fullt med hundar utanför. Det jobbiga är bara att se alla söta hundar. Jag vill ha minst en av varje färg!

Helgen efter var det cavalierträff på Hundöarna. Där i geggan hade hundarna det jättetrevligt! Tror det var 46 cavalierer med sina familjer som var med och firade Cavalierens dag. Romeos kompis Wilma åkte med i bilen och det gick rätt bra, förutom att bägge gnällde lite när de inte fick hälsa.

Förra helgen tillbringade Romeo och jag hemma hos lillasyster. Så väl hundar som barn gillade att Romeo och jag sov över på soffan. :-) Men Alfons och Romeo är alltid lyckliga att få vara när varann. När min svåger nattade min äldsta systerson Love på söndagkvällen så frågade han om de dagen efter kunde leka att Malin och Romeo var där. Sötnosen!

Nu blir det inga utflykter på ett tag, för min bil har gått sönder!!! Det var kopplingen som pajade i lördags  när storasyster skulle storhandla. Så just nu står bilen i Bromma på en verkstad. Vet inte alls när jag får tillbaka den. Suck!

Höst på ingång

Hallå där! Så var det september. Tänk vad tiden går fort. Jag hänger knappt med. Det var ju typ midsommar nyss och så vips var sommaren över!

Förra veckan var Romeo och jag på vift igen! Vi åkte till Storsand utanför Sundsvall och hälsade på vänner. Det var kanske lite långt att åka för en så kort visit (sön-tis), men det var himla mysigt att vara där. Tillsammans med Lindas familj var vi på promenad i skogen där vi grillade korv och marshmallows, och plockade svamp och blåbär. Pojkarna - som fyller tre och fem i vinter - bråkade nästan om att få hålla i Romeos koppel, men de fick turas om. Det var nästan som att Romeo förstod att de var lite mindre, för han drog inte alls särskilt mycket i kopplet när de höll i kopplet! Min hund är nog klokare än jag tror...

Hemfärden var lång och mörk. Jag som knappt kört i mörker körde fyra timmar i kolmörker och bara reflexstolpar vid vägen. Det gick utmärkt, men jag var så trött i ögonen efteråt! Sötnosen Romeo låg snällt och sov i sin bur där bak. Han är så duktig!

Efter att vi kom hem har vi inte gjort så många knop, för det har ju regnat nästan hela tiden. I går var vi ute och lekte lite med bollen på eftermiddagen. Det är nog det allra roligaste vi kan göra, om du frågar Romeo. Jag är nästan helt klar med att rensa i lägenhet, vind och klädkammare nu, så till helgen ska jag sätta Romeo i centrum!

Jag skäms

Mitt i allt webbande har jag nästan glömt bort bloggen! Det tär lite på min entusiasm att blogga när jag jobbar med webbsidor hela dagarna och sedan gratisjobbar som webbansvarig. Lite trist. Bloggen och jag som varit såna kompisar. Nå väl, hoppas det finns några läsare kvar som haft en bra sommar!

Innan midsommar köpte jag bil. Jepp, nu är jag "stor på riktigt". Eftersom jag gjort min research - som alltid - köpte jag omedelbart en bra transportbur till Romeo så han kan resa säkert han med. Det blev toppenbra! På semestern drog vi runt halva Sverige med bilen. Hade hur kul som helst. :-) Jag hade aldrig kunnat tänka mig vilken fantastisk frihet det är att ha bil! Älskar det! Jag känner nu att jag kan åka och hälsa på mina vänner och släktingar utan att vara till besvär.

Vår första tur varade i 17 dagar och sträckan var Stockholm-Eksjö-Ängelholm-Bjärred-Malmö-Bunkeflostrand-Lund-Kristianstad-Karlshamn-Kuggeboda-Karlskrona-Nättraby-Eksjö-Stockholm! Den andra turen gick t/r Stockholm-Ramsberg (Västmanland) över en helg! Börjar bli varm i kläderna nu och planerar faktiskt att åka t/r Stockholm-Sundsvall senare i augusti.

Till en början älskade Romeo att åka bil och hoppade glatt in i buren, men mot slutet av vår långa resa började han surna till lite. Nu missnöjesmorrar han när jag lyfter in honom i buren. Kom dock på härom dagen att det funkar bättre om jag lägger hundgodis i buren - då hoppar han nämligen upp! :-) Han har dock hela tiden varit jätteduktig. Under bilresorna ligger han och vilar/sover. Det är bara när jag stannar bilen och vi är framme som han börjar skälla och bli till sig. Det kan jag leva med. 

Romeos favoritstopp på semestern var garanterat vår dryga vecka i Eksjö. Där tillbringade vi mestadelen av tiden med lillasyster Jenny och hennes familj, inklusive Romeos ÄLSKADE hundkusin - schäfern Alfons! Alfons låg och sov i vårt sovrum hela vistelsen utom den natt som lille Viggo hade ont i öronen. Och när vi åkt därifrån satt han tydligen en hel dag vid ytterdörren och väntade på att vi skulle komma tillbaka. Söta, fina, underbara Alfons!

Sedan hade han fasligt roligt när vi var på Cavaliersällskapets cavalierträff utanför Nättraby i Blekinge. Det var 60-70 (!)  hundar med ägare som umgicks i solen i några timmar. Det är nog bara cavalierer som kan umgås i så stora grupper utan att bråka med varann... Romeos favorit var nog fem månader gamla black & tan-valpen Vilmer som han busades och brottades med tills båda var helt slut. Själv var jag nog mest nöjd med att jag fick Romeo att klara av svåra hinder på agilitybanan och att jag kom trea på tipsrundan. Annars var det himla trevligt att träffa en massa trevliga hundar och hundägare. :-)

TIllbaka - nyopererad och krasslig

I'm baaack! Dunderförkyld, Sverige-ute-ur-EM-deppig och med regnet som strilar utanför... Inte på topp med andra ord. Stackars Romeo som varit själv många kvällar senaste tiden p.g.a. EM skulle behöva aktiveras lite, men jag hostar så fort jag rör mig. Dessutom HATAR han när det regnar. Det blir nog mest inomhuslek i dag, men jag kanske tar fram hans aktiveringsspel så han får träna lite i varje fall.

Annars då, well jag har äntligen opererat bort mitt ganglion i handleden (huvudanledningen till min frånvaro från bloggen)! Ärret läker fint och jag börjar få bättre rörlighet. Får hoppas det inte kommer tillbaka igen, men risken är rätt stor enligt läkaren. Måste komma bort från tangentbordet mer, så bloggandet blir nog inte någon huvudsyssla direkt.

Romeo har fått sommarfrisyr förresten. Lämnade in honom på bad och trimning härom veckan och han blev så fin. Ser lite ut som en valp, med nedklippta tassar, korta fanor på benen och mindre hår på bröstet och öronen. Tror det blir perfekt till sommaren. Som det var innan drog han ju med sig halva naturen in efter en promenad!

Ett exempel på att han är lätt att hantera, min Romeo, är att han snällt lät mig klä honom i Italientröja härom kvällen till fotbollen! Inte ett knorr. Däremot morrade han lite surt när jag envisades med att ta av den när han hellre ville ligga och sova på golvet. Jag som var rädd att han blev lite varm i tröjan! Tro nu inte att jag klär honom i larviga kläder i parti och minut. Det är snarare varannat år eller så. :-) Lovar dock att han var sötaste Italiensupportern nånsin!

Cavalierer, cavalierer, överallt cavalierer!

I söndags var det dags för Cavaliersällskapets cavalierpromenad på Hundöarna (Drottningholm)! 25 underbart charmiga cavalierer i alla åldrar och färger sprang alltså runt lösa. En härlig syn! :-)

Romeo var lite mammig dock. Han verkade orolig för att jag skulle sticka i väg, så han höll ett öga på mig hela tiden. Eller kanske inte mot slutet när han brottades med sex månader gamla Morris. Då hade han för kul för att hålla koll på matte!

Med på promenaden var även pappa Simba och kusinen Charlie. Romeo är SÅÅÅ lik sin pappa att det nästan är löjligt. Simba är något större, annars är det bara på det saknade ögat som jag ser skillnad på dem. Simbas ägare/uppfödare Lena hjälpte mig få till ett riktigt bra familjeporträtt. Det var nog tur det, för trots att jag använde min nya, snabba systemkamera var det svårt att få dem ens på samma bild.

Något som var riktigt bra var att jag upptäckte att han faktiskt lyssnar på mig när jag menar allvar. Han var himla nära att hoppa i kanalen, men med ett bestämt "NEJ" fick jag honom att inte göra det. *nöjd*

Vi var bara i parken i två timmar, men med resvägen och hela upplevelsen i minnet däckade Romeo på hallgolvet när vi kom hem. Han låg där och snarkade på trägolvet, sötnosen!

Aprilväder

Vårsolen kom visst inte för att stanna. Nu är det april och det är kallt, grått och regnigt ute. Jippie, liksom...

Påsken är över och vardagen är tillbaka. Både Romeo och jag är vana vid att det är lugnt och tyst hemma, så efter några dagar med föräldrar, syskon, syskonbarn, släkt och Romeos hundkusin, var vi helt slut. Tur att påskhelgen varade några dagar! :-) Men missförstå mig rätt, jag älskar att hänga med familjen. Romeo också. Det är inte bara att vara nära Alfons och de andra, han hade så himla kul när han sprang runt i skogen och på fotbollsplan i en jäkla fart!

Eftersom båda systersönerna fick varsitt påskägg, var det inte mer än rätt att Romeo också fick en påskpresent. Han fick en stor grön påskhare. Stackars haren hade inte en chans. Efter ett par dagar har den blivit av med både en fot och hela nosen! Snacka om ulv i fårakläder!

Sol och VÅR!

Fort gick det och nu är all snö och is borta! :-) Synd bara att jag suttit inomhus årets rekordvarma vårdagar... men men, Webbdagarna var nog faktiskt värt det.

Till Romeos förtjusning innebar ju det faktum att isen är borta att vi kan leka ordentligt. Vi har en stor gräsplätt nere vid Kungsholms strand där jag kopplar loss honom och så sparkar jag i väg bollen och han hämtar den. Om du frågar Romeo skulle vi nog kunna göra det i timmar! I morse fick han även leta lite godis i gräset och hoppa upp och ner från en parkbänk. Försöker variera mig så gott det går.

Undrar om det är pollen i luften..? Tycker det kliar misstänkt i ansikte och ögon, men det är lite tidigt. Iofs har det varit väldigt varmt för årstiden denna vecka så det vore inte helt konstigt. Måste bara komma ihåg att öka doseringen av ögondroppar.

Droppar ja... att våren är är innebär väl även att det börjar bli dags att börja med fästingmedel. I fjol upplevde jag att Frontline inte funkade lika bra som tidigare år. Kan ju ha att göra med att Romeo är ett riktigt badmonster. Funderar på om jag ska testa något annat i år. Det är ju inte direkt kul att plocka fästingar och att de dessutom kan ha med sig livshotande sjukdomar gör ju att jag inte ens vill att de är i närheten av min gullunge! Ska göra lite research.

Härom kvällen blev Romeo alldeles skogstokig när vi kom utanför dörren för det kom en stor pudel på trottoaren. Ju mer jag funderar på det, desto mer är jag inne på att han faktiskt är mörkrädd men försöker skydda mig. Därför testar jag att vara jättelugn och nästan lite kaxig när jag är ute på kvällarna. Om han känner att jag kan ta hand om mig själv kommer han nog lugna ner sig.

En roligare matte?

Jag skäms. Inte ett enda blogginlägg på en månad! Borde nog skälla på mig själv istället för Romeo: FY MALIN!

Inte för att jag alltid skäller på min skatt, men ibland blir jag GALEN. I går skulle jag se Sagan om de två tornen (del 2 i Sagan om ringen-triologin) men eftersom det är en massa hästar i den filmen fick jag en tokig hund på halsen. Det slutade med att jag inte lät honom komma in till vardagsrummet. Han krafsade på dörrar och papperskassar som stod i vägen, men jag gav mig inte. När filmen var slut hittade jag honom sovandes i sin korg, så vem vet, det kanske funkade!

Förra veckan var jag på Fredrik Steens föresläsning i Solna. Oj, vad jag skrattade, generat och igenkännande visserligen. Fick med mig en hel del saker att jobba med. Intressant att de tre vanligaste "problemen" är: 1) Hundmöten 2) Drag i koppel 3) Skällande hund när det ringer på dörren... Check, check och check! Undrar om han varit hemma hos mig i smyg!?

Det viktigaste jag tar med mig från den föreläsningen är något ganska självklart egentligen: Var roligare! En hund som ser upp till sin matte/husse, lyssnar och håller sig nära. Och det är ju sådan följsamhet jag vill ha, inte att Romeo bara håller sig nära för att jag ger order och han får godis.

Nu när 40-årsdag, 40-årsfest, vinterförkylning m.m. är över ska jag lägga mer fokus på Romeo. Det behöver han och det är mitt lilla hjärta verkligen värd. <3

Ikväll är det Melodifestivalfinal och vi ska få besök. Då ska vi träna på det där med att han skäller som besatt när det ringer på dörren och sedan hoppar upp på alla besökare när de kommer innanför dörren. Wish us luck! :-)

Hej mitt vinterland!

Nu är det rejält kallt och ganska gott om snö. Kul tycker Romeo - med snön i varje fall - men det var lite i kallaste laget i morse. Jag låg på knä och kastade snö i luften och Romeo gjorde volter och saltomortaler för att fånga snön. Gu' vad jag skrattade, det såg så härligt ut! Efter ca fem minuter började han dock skaka för att han frös, så då fick vi ge upp.

Det får gärna fortsätta vara vinter på riktigt. Snö är bättre. Romeo ju superkul i snön, jag kan vara mer aktiv i leken än när det är smutsigt och lerigt ute och dessutom blir det inte alls lika grusigt och smutsigt inomhus när det är snö ute. Några grader varmare skulle iofs vara ännu bättre. Cirka 5-7 minusgrader vore great. Får man beställa det, månntro?

Ibland påminns man om hur nyckfullt livet är. Vänner förlorar en vän till cancern, en faster opererar bort ett bröst och går på behandling, en vän går till doktorn för att få diagnos och får kufiska svar... och så vidare... Jag klagade härom dagen på att jag hade svårt att röra mig, att jag hade så ont i ryggen. Men, det är bara ont i ryggen! Jag borde vara glad och lättad över att jag bara åker på en massa små skavanker (*peppar peppar*). Men visst, man kan ju inte tänka så jämt. Smärta tär på både humör och ork.

Den bästa läraren är nog Romeo. Han har blivit av med ett öga, men inte stör det honom. Han är fortfarande den gladaste lilla hund som finns. Han är inte rädd för andra hundar, även om han kanske har anledning till det. Nej, han är hund. Som hund går han vidare i livet och nojar inte över det som hänt. Ibland önskar jag nästan att jag vore hund.

Är det en 40-årsångest i antågande..?

...ja, kanske det. Jag fokuserar i varje fall hela min fritid på min stundande fest, men försöker samtidigt undvika att tänka på att jag fyller 40..? 18 februari blir det i varje fall fest, fyra dagar efter Dagen D. På samma datum för exakt tre år sedan flyttade Romeo in hos mig, så det är lite av ett jublieum den dagen.

Förresten är jag förkyld IGEN. Suck! Försökte ignorera det i helgen, för jag behövde städa och tvätta. För att kompensera Romeo för att jag inte hade tid med honom var vi ute och lekte en stund i snön, både i lördags och i går. Den där gröna, oförstörbara bollen är helt fantastisk. Romeo skulle kunna göra vad som helst för den. Så länge jag kastar eller sparkar den så att han kan springa och hämta den. I rastgården gömde jag bollen ett par gånger och han hittade den nästan direkt. Skulle inte funka med något annat. Tror den är gjord av kevlar eller något annat liknande material.

Skönt förresten att det är snö ute nu och minusgrader. Både Romeo, jag själv och lägenheten blir mindre smutsig när vi inte drar in sand och smuts på samma sätt. Och Romeo älskar snön! Önskar det kom lite mer dock, nu är det isgata under snön och den får gärna täckas över lite till. Det lär ju komma mer snö. Särskilt som det snart är februari. Då är det alltid snöoväder. Gärna på min födelsedag av någon okänd anledning. Och där var vi tillbaka till den igen. Födelsedagen med stort F...

Hatar att vara förkyld

Bang, som en boomerang! Där kom förkylningen tillbaka igen. Med råge. Har nog aldrig haft så ont i halsen som jag hade i söndags. Var sjuk mån-ons och lät Romeo tillbringa dagarna med - betydligt roligare - kompisarna på dagis. På så sätt fick han ha kul och fick utlopp för sin energi och jag kunde fokusera på att ta hand om mig själv. Tyckte nog att Romeo var extra gosig på kvällarna, men det kanske var för att jag bara låg på soffan och inte orkade något annat än att mysa..? Jag jobbade tor-fre och det var nog dumt, för nu är jag sämre igen. Suck!

Nog gnällt. Denna vecka har jag äntligen fått i väg inbjudningarna till min stora fest. Tyvärr går det inte att ha med mig Romeo, men han ska checka in på "Hotell Astrakan" och bli väl omhändertagen av Hanna, så det kommer inte gå någon nöd på honom.

Det gick ingen nöd på honom på nyårsafton heller för den delen. Han fick grymt mycket uppmärksamhet av våra gäster och vid tolvslaget låg han hemma och mumsade på en kycklinghals med musik i högtalarna. När vi kom tillbaka från att ha skålat och kikat på fyrverkerier på St Eriksbron möttes vi av en nöjd och glad liten hund! :-) Båda var dock trötta som tusan, så vi tog lång sovmorgon dagen därpå.

Förra helgen var vi i Humlegården och träffade Hanna och hennes familj. Romeo var så duktig. Han satt utanför staketet till lekparken och sa inte ett pip. Iofs blev han mutat med grillkorv... Lilla Alexandra som var så "på" när vi var hos dem innan jul var mycket lugnare nu och väldigt gullig mot Romeo. Det är alltid kul att se hur barn förändrar sitt beteende mot hundar efter att de umgåtts med Romeo. Skulle alla människor umgås med hundar som barn skulle nog inte många hundar fara så illa och dessutom skulle inte lika många människor råka ut för agressiva hundar. Det handlar nog mest om att lära sig förstå varandra, varandras beteenden och signaler.