En roligare matte?

Jag skäms. Inte ett enda blogginlägg på en månad! Borde nog skälla på mig själv istället för Romeo: FY MALIN!

Inte för att jag alltid skäller på min skatt, men ibland blir jag GALEN. I går skulle jag se Sagan om de två tornen (del 2 i Sagan om ringen-triologin) men eftersom det är en massa hästar i den filmen fick jag en tokig hund på halsen. Det slutade med att jag inte lät honom komma in till vardagsrummet. Han krafsade på dörrar och papperskassar som stod i vägen, men jag gav mig inte. När filmen var slut hittade jag honom sovandes i sin korg, så vem vet, det kanske funkade!

Förra veckan var jag på Fredrik Steens föresläsning i Solna. Oj, vad jag skrattade, generat och igenkännande visserligen. Fick med mig en hel del saker att jobba med. Intressant att de tre vanligaste "problemen" är: 1) Hundmöten 2) Drag i koppel 3) Skällande hund när det ringer på dörren... Check, check och check! Undrar om han varit hemma hos mig i smyg!?

Det viktigaste jag tar med mig från den föreläsningen är något ganska självklart egentligen: Var roligare! En hund som ser upp till sin matte/husse, lyssnar och håller sig nära. Och det är ju sådan följsamhet jag vill ha, inte att Romeo bara håller sig nära för att jag ger order och han får godis.

Nu när 40-årsdag, 40-årsfest, vinterförkylning m.m. är över ska jag lägga mer fokus på Romeo. Det behöver han och det är mitt lilla hjärta verkligen värd. <3

Ikväll är det Melodifestivalfinal och vi ska få besök. Då ska vi träna på det där med att han skäller som besatt när det ringer på dörren och sedan hoppar upp på alla besökare när de kommer innanför dörren. Wish us luck! :-)