Hej mitt vinterland!

Nu är det rejält kallt och ganska gott om snö. Kul tycker Romeo - med snön i varje fall - men det var lite i kallaste laget i morse. Jag låg på knä och kastade snö i luften och Romeo gjorde volter och saltomortaler för att fånga snön. Gu' vad jag skrattade, det såg så härligt ut! Efter ca fem minuter började han dock skaka för att han frös, så då fick vi ge upp.

Det får gärna fortsätta vara vinter på riktigt. Snö är bättre. Romeo ju superkul i snön, jag kan vara mer aktiv i leken än när det är smutsigt och lerigt ute och dessutom blir det inte alls lika grusigt och smutsigt inomhus när det är snö ute. Några grader varmare skulle iofs vara ännu bättre. Cirka 5-7 minusgrader vore great. Får man beställa det, månntro?

Ibland påminns man om hur nyckfullt livet är. Vänner förlorar en vän till cancern, en faster opererar bort ett bröst och går på behandling, en vän går till doktorn för att få diagnos och får kufiska svar... och så vidare... Jag klagade härom dagen på att jag hade svårt att röra mig, att jag hade så ont i ryggen. Men, det är bara ont i ryggen! Jag borde vara glad och lättad över att jag bara åker på en massa små skavanker (*peppar peppar*). Men visst, man kan ju inte tänka så jämt. Smärta tär på både humör och ork.

Den bästa läraren är nog Romeo. Han har blivit av med ett öga, men inte stör det honom. Han är fortfarande den gladaste lilla hund som finns. Han är inte rädd för andra hundar, även om han kanske har anledning till det. Nej, han är hund. Som hund går han vidare i livet och nojar inte över det som hänt. Ibland önskar jag nästan att jag vore hund.