Så var den här. Hösten. I parken ligger det fullt av färglada löv på marken och luften är härligt krispig. Sådana här höstdagar är heeelt ok. :-) De där mörka ruskdagarna som kommer framöver är en annan sak.
Romeo har inget emot att skutta fram mellan lövhögarna i jakten på sin gröna boll. Hela magen och tassarna blir blöta av resterna av nattfrosten, men han viftar glatt på svansen och vill bara leka mer!
Jag har sagt det förr men, det finns INGEN bättre medicin mot en stressig och jobbig vecka än att få umgås med en glad liten hund som heter Romeo! Han är min räddning. Det går inte att älta jobbgrejer när jag är upptagen med att fokusera på honom.
Sedan gör han mig galen också iofs. Han drar hela tiden i kopplet! Men jag inser att det faktiskt är jag som måste träna. Jag måste vara konsekvent, inte ge vika ibland, han kommer aldrig fatta annars vad det är jag vill.
I morgon blir det tvåårskalas för min fina systerson. Tyvärr får inte Romeo följa med, för schäferkusinen Alfons har troligtvis kennelhosta (och ev. urinvägsinfektion)! Ingen fara dock, jag ska bara vara borta några timmar och sedan ska jag och Romeo på klipp- och trimningskurs. Ska bli spännande. Är lite orolig att Romeo kommer vägra samarbeta för att han vill hälsa på alla andra hundarna... Gäller nog att ha med ordentligt med godis!
I dag, mina vänner, har vi inte en grej inplanerad (utom en tur i tvättstugan). SÅ SKÖNT! Ska nog sätta mig vid symaskinen och påbörja arbetet med att sy mitt första hundplagg, ett nytt regntäcke till Romeo (förstås)! Om jag orkar och har lust, det vill säga. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar