Hemma igen från en vecka i London. Utan pengar och med en rejäl förkylning. Det där med pengarna är självförvållat. Låt mig förklara det så här: jag är en mästare på att shoppa. Förkylningen är en följd av att jag bodde hemma hos Lindas familj och jag tydligen är ruggigt mottaglig för barnbaciller.
Det bästa med att vara hemma igen är att jag får vara med Romeo igen. Jag saknar honom så mycket när jag är borta, men det värsta är nästan när jag är hemma själv, som jag var innan jag hämtade honom hos mamma och pappa i lördags. Lägenheten känns bara tom och själlös. Jag antar att jag håller med den som skrev den klyschiga texten "A house is not a home without a cavalier". Det bjuder jag på.
Romeo hade varit jätteduktig hela veckan, även om jag tror att han utnyttjade det faktum att han blir löjligt bortskämd hos mormor och morfar. Tydligen sov han i deras säng hela tiden och känner jag pappa rätt, hade han någon som lekte med honom så fort han ville leka. Samtidigt tycker jag att det är fantastiskt att de tycker om att honom hos sig och att han trivs så bra där när jag är borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar