Nu ligger Romeo och sover på det svala trägolvet. Vi har varit ute på en kort tur på stan. Ett skoinköp (nä men, verkligen?!) och en liten tur på Åhléns kändes lagom. Jag gillar affärer som släpper in hundar! Jag tänkte på när vi var på Åhléns i april, hur liten och rädd han var då, nu traskar han runt och viftar på svansen åt alla som ler mot honom. Det var två kvinnor som frågade om det som hänt och det känns fortfarande jobbigt att berätta om det, men det blir väl lättare med tiden.
Imorse hade vi mysigt. Vi sov till typ nio-halvtio, sedan fick Romeo komma upp och mysa lite med mig. Vi somnade om och när jag vaknade hade jag hans huvud på min arm. Om jag kunde beskriva vilka känslor som väcks till liv när han ligger så där nära, så skulle jag. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på hur mycket han betyder för mig. Tror inte jag riktigt förstod det förrän han låg på operationsbordet. Jag har inte gråtit så mycket som jag gjorde häromdagen på många många år.
"Fnys!" hör jag från golvet nu. Det är Romeo som vaknat och vill leka. Tyvärr går det ju inte så bra med "tratten" så han har nu lagt sig igen, med sängens kant som huvudkudde. Ska nog lyfta upp honom i soffan så vi kan gosa lite. Vilken tur vi har haft som hittat varann, två individer som gillar att softa på soffan. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar