Livlig fantasi i kombination med spökålder

Igår kväll höll Romeo på att skrämma upp mig rejält. Det är kanske inte den bästa kombinationen med en vovve i spökåldern och en mörkrädd matte med livlig fantasi... Jag får försöka lägga band på mig.

Så här var det: När vi gick ut för kvällspromenad vid halv tolv så tog jag vägen uppför backen istället för att gå ner mot Kungsholmsstrand. När vi började gå stannade Romeo och vände sig om och bara stirrade. Flera gånger efter varann. Jag såg en man som gick längre ner men åt samma håll. Han gick jättelångsamt och hade ett skumt kroppssppråk. Kanske han var onykter eller något. I varje fall så kändes det som att han stannade varje gång Romeo vände sig om och jag blev lite nojig. Jag fick till slut Romeo att gå och när vi kom till toppen av backen gick vi över på andra sidan och gick ner igen. Det sjuka var att jag var helt nojig tills jag kom innanför dörren och kunde låsa om oss.

Imorse mös vi i sängen, Romeo och jag. Normalt får han ju inte vara hos mig i sängen, men på helgerna kan han få komma upp på morgonen och mysa lite. Jag passar på eftersom han inte är så gosig annars längre. En nackdel med att han börjar växa upp antar jag. När han var liten så sov han jättemycket i mitt knä och så, men nu vill han mest leka hela tiden. Ett annat tecken på att han börjar bli stor är att han går och skvätter ute lite här och var. Han har t.o.m. börjat lyfta på benet!

Det här med spökålder hade jag inte funderat så mycket på tidigare, men jag börjar inse att Romeo nog är där nu. Inte bara stannar han och stirrar på saker han tidigare bara gått förbi, nej han kan hitta en liten grej på marken - typ en blomma - och bli helt rädd. Härom dagen blev han dessutom rädd för en jättesnäll hund och kröp in mellan mina ben. Surfade lite på nätet och det kan nog stämma att han är där nu. Nästa vecka är min lilla vovve sju månader gammal!

Så där, nu har jag mätt honom. Eller i varje fall försökt. Längd från nos till rumpa: ca 65 cm. Mankhöjd: ca 35 cm. STOR! :-)