Det har varit en turbulent tid på sistone. Förra torsdagen gick min söta lilla mormor bort. :-( Det kom ganska plötsligt trots att hon var 88 år. Hon har alltid klarat alla motgångar, så innerst inne trodde jag nog att hon skulle bli lika gammal som sin mamma (som blev 98). Mormor kände på sig att det var på gång, för hon sa det till mamma innan de åkte till sjukhuset kvällen innan. Nu fick hon en hjärtinfarkt i sömnen, så förhoppningsvis slapp hon lida. På något vis är det bättre så här. Min farmor tynade bort i en sjuksäng i många många år och det var väldigt plågsamt att se.
Livet är verkligen upp och ner... I går firade vi världens bästa ettåring, min systerson Love. Han åt tårta för första gången, och han åt med entusiasm. Båda händerna grävde i tårtan och han hade tårta över halva ansiktet när han var klar! Romeo gillade presentöppningen, för då dalade det ner trevligt, tuggvänliga pappersbitar på golvet. Är man lättroad så...
Efter kalaset åkte vi till mormor och morfars gamla lägenhet och tittade på saker. Det kändes jättejobbigt att komma dit och hon inte var där. Det var nästan lite så man skämdes när vi tittade i skåp och lådor. Romeo reagerade också. Han gick in genom dörren och tittade sig omkring och när ingen kom såg han förvirrad ut. Det var liksom någon som saknades. Då brast det för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar