Ett helt år har gått...

Ja vänner, nu är det exakt ett år sedan jag skrev så här i bloggen:
"En fasansfull olycka!!! :-( Romeo är just nu på Djursjukhuset i Albano och vaknar upp efter operation... Där har läkarna tvingats operera bort hans högra öga efter ett möte med en hund som gjorde ett utfall mot honom och kom åt ögat. Det mer eller mindre föll ut! Fruktansvärt otäckt!"

Tänk att det gått ett helt år. På ett sätt känns det så länge sedan, Romeo har ju anpassat sig så bra. Samtidigt känns det som om det vore i går, så här när jag tänker tillbaka. Har nog inte gråtit över det ögat på nästan ett år, men nu när jag tänker på det får jag en stor klump i halsen och tårar samlas i ögonvrån.

Det mest fantastiska är hur Romeo anpassat sig och lärt sig leva med sitt handikapp. Han gick bara vidare med sitt liv och medan jag hjälpte honom bli frisk så hjälpte han mig att komma över det mentalt. Tror på något vis att olyckan förde oss närmare varandra. Det kanske inte är förrän man inser hur nära man är att förlora någon som man inser hur viktig den individen är i ens liv..? För Romeo var det kanske inte så komplicerat, men han lärde sig att han verkligen kunde lita på mig när saker var jobbiga.

Är så tacksam för att det ändå gått så bra trots allt. Jag trodde nog aldrig för ett år sedan att Romeo skulle bli en stjärna på agilitybanan... :-)