Sista semesterdagen

Istället för att passa på att sova, hade jag körlektion kl. 07 imorse. Romeo bara tittade på mig när jag klev upp. Det såg ut som han tänkte "nu är hon helt galen", igen... Vi gick ut, jag åt frukost och sedan drog jag till Odenplan. På hemvägen passade jag på att handla. Väl hemma verkade det som att Romeo sovit i vardagsrummet medan jag varit borta. Varje gång jag kommer hem och han inte sitter och väntar i hallen blir jag lättad.

Jag var hur trött som helst, så jag la mig på sängen. Romeo kom strax efter och ville upp. Vi låg där och gosade lite sedan somnade vi båda två! Sov nog 1-1 ½ timme. :-) Blev helt förvånad när jag lite halvdåsig märkte att Romeo själv hoppade ner från sängen! Det har han aldrig ens varit i närheten av. Särskilt inte sedan jag satte på sängbenen. Han hoppar ju inte ens upp i eller ner från soffan, liksom! Han kan nog mer än jag tror, min lille älskling.

Vid elvatiden tog jag filten, lunch, körkortsböckerna och lite annat med mig ner till gräsplätten nedanför St Eriksområdet. Där låg vi under ett träd och softade. Well, jag pluggade mest medan Romeo tuggade på tuggisar, åt gräs (") eller lekte med sin leksak. Romeos dagisgrupp kom plötsligt förbi på säkert avstånd. Han bara stannade upp och satt där och tittade efter dem. Det såg ut som han undrade "varför får inte jag vara med mina kompisar?". Men, som ofta med hundar, gick det snabbt över. Han är lättdistraherad! :-)

På vägen hem gick vi till zooaffären uppe på Inedalsgatan. Där hände en rätt konstig grej. Utanför, fastbundna vid en stolpe, stod två westies och skällde. En kvinna kom ut från affären med en bebis i famnen och sa att det inte var en bra idé att hälsa på hundarna. Därför tyckte jag det var smart att skynda in. Precis innanför dörröppningen står då en liten flicka som börjar skrika när Romeo glatt hoppar fram. Kvinnan kommer tillbaka och säger förmanande till mig att "man måste vara försiktig med småbarn" som om jag bussat min hund på flickan. Hur skulle jag kunna veta att hon stod där? När vi väl var inne affären kom kvinnan tillbaka in med sina barn. Den lilla flickan verkade jätterädd, för typ allt, för strax därefter kom två små supersöta yorkies och hon blev liksom rädd för dem med... Visst förstår jag att man i första hand ser efter sina barn, men om man tar in dem i en djuraffär kanske man ska vara förberedd på att där kommer finnas djur!? Märkligt dessutom att hon var rädd för snälla och söta lilla Romeo och två gulliga yorkies, när hon hade två skälliga westies i familjen...

Nåja, väl hemma har vi tagit det lugnt. Jag har pluggat lite teori och Romeo har sovit och lekt.

Imorgon är vi tillbaka till vardagen igen. Känns rätt tungt. Det är ju sååå skönt att vara ledig!