*Skäms*

Nu har det dröjt en hel vecka mellan inläggen här på bloggen. Jag skäms. Sorry! Ska försöka skriva något nu, även om Romeo bara vill leka och hoppar upp på mig för att påtala just det. Han är lite sällskapssjuk, min jycke, men jag har nog mig själv att skylla!

Förra helgen var det sommarväder och vi kunde sitta ute och grilla hemma hos mamma och pappa när vi firade Jenny. Något som är så skönt numera är att Romeo och kusinen Alfons är så lugna i varandras närhet. Alfons går och kollar emellanåt så han vet var Romeo är och vad han gör, men så är han en äkta vallhund också. Romeo är ju mer en knähund. Fast, i lördags trodde Alfons att han var en knähund och försökte hoppa upp i lilla mormors knä! :-)

I måndags var jag upptagen med radioinspelning på kvällen (lyssna på Kaj Kindvalls nya musikprogram Popsmart lördag 3 oktober i P4) så höggravida Jenny hämtade Romeo på dagis. Han blev helt överlycklig, men lite förbryllad. När jag kom hem efter någon timme blev han nästan tokigt glad. Jag vet att jag upprepar mig, men det är sjukt härligt med ett sånt mottagande.

Ibland slår det mig verkligen hur stor Romeo blivit sedan han flyttade in hos mig. I torsdags var vi på Djurakuten för att ta rabiesspruta till ett hundpass. Vi hade inte varit där sedan Romeo var knappt tre månader och gosse, vilken skillnad det var att ta sig dit med honom! Då fick jag bitvis bära på honom från Odenplan och nu så skuttade han glatt bredvid mig. Han satt snällt på undersökningsbordet den här gången och tog emot sprutan utan några som helst problem och förra gången vet jag att han nosade runt i undersökningsrummet och ville inte plockas upp. Min lille skruttvovsing har blivit stor!!!

Igår var vi hembjudna till Hongkongvännerna Hans & Viveka. Jag satte Romeo i cykelkorgen och cyklade dit. :-) Lille Algot var ganska rädd för Romeo, men Gottfrid verkade gilla honom starkt. Han klappade honom en massa och när han lekte med honom så skrattade han så han nästan kiknade. Det är härligt att se också vilka naturliga flockledare barn är. Gottfrid fick Romeo att sitta på en gång! När vi vuxna satt och pratade och drack vin, sov Romeo gott på parkettgolvet. Nu när det är höst är det så mörkt om kvällarna så jag gick största biten hem. Som tur är så bor de inte så långt bort!

Nu sover Romeo i sin dagbädd (sängen i vardagsrummet). Han skulle bara veta vad som väntar senare idag. Min kollega Helen kommer hit med sin Cavalier Elliot som är ett år äldre än Romeo och som var en av anledningarna till varför jag till slut bestämde mig för att köpa en Cavalier. Hundarna är dessutom faktiskt halvkusiner. De har samma morfar! Ska bli kul att se hur de kommer överens! :-)